Semesterstart!

Sitter på tåget på väg till Småland, semester och förhoppningsvis sol.

Förstår verkligen inte varför jag inte tog flyget, men minimalt med benutrymme, svettiga passagerare och dubbelt så lång restid lät kanske lockande i något svagt ögonblick.

Ska egentligen inte klaga.

Dagens har varit helt underbar i övrigt. Började med en timmes massage/akupunktur/naprapat och sedan frukost på Vete-katten med mina nya kollegor. Lunchen intogs på Rosenbads tak med gamla kollegor och en fantastisk utsikt. Och så har ju semestern börjat.

Anna, Erik, Martin och alla ni andra som kanske kommer förbi i sommar. Detaljerad karta för att hitta till mitt lilla paradis finns, typ, på framsidan av senaste numret av NEO.

Blondes on tour

I förmiddags besökte jag, kollegan Carin och riksdagsrockern Anna Akademikerförmedlingen på Kungsholmen.

Det blev ett tre timmar inspirerande studiebesök. Vi fick bland annat deltaga på ett coachseminarium som handlade om jobbintervjuer och löneförhandling. Mycket handlade om att få deltagarna att se möjligheter, våga ta för sig och veta lite mer om vad man bör (och inte bör) säga. Kort sagt, ett seminarium som är nyttigt att höra för alla.

Stort tack Annette för att du tog dig tid med oss!

(Bild från Sveriges Akademikerförmedling.)

Mon dieu!

När det plötsligt ligger en orange Hermès-ask bland alla politikerspråksfyllda A4-ark på skrivbordet blir man lite konstig i huvudet.

Kom på mig själv med att både ooooo:a och ojojoj:a. En halv sekund senare kunde jag inte hålla tillbaka fingrarna. Bara klämma lite, lite.

Frankrike inledde sitt EU-ordförandeskap den 1 juli. Och som sig bör när ett nytt land tar över ordförandeklubban lanserades en ny ordförandeslips och en ny ordförandescarf.

Säga vad man vill om fransmännen, men vissa saker gör de med stil. Som att se till att det är Hermès som gör slipsarna och scarfarna till just deras EU-halvår. För är det någon som kan något om scarfar så är det ju Hermès.

Vem som ska göra den svenska motsvarigheten återstår att se. Får man skicka en önskelista tro?

Så nu återstår bara att snickra på en riktigt bra plan så att jag lyckas erövra en alldeles egen liten orange låda under det kommande halvåret. Den jag hittade tillhör nämligen herr ministern.

(Bild från Hermès.)

Semikolon är min favorit

Sånt här kan göra mig riktigt brydd.

För mig är det helt uppenbart att en frisör jobbar med hår. Oavsett om det är färgning, förlängning, klippning eller rakning, så är det liksom håret som är det centrala.

Frisörerna på det här stället, runt hörnet från Gästrikegatan, tycker tydligen inte att det är lika självklart.

Varje morgon när jag passerar den här skylten kommer jag på mig själv med att undra över hur de egentligen har tänkt. Vill de väcka uppmärksamhet? Tycker de att de är fyndiga? Kommer det sättas upp fler liknande skyltar i närheten, såsom degbagare och butik-som-säljer-saker-affär?

Men det handlar inte bara om skylten. Det handlar om ord, meningar, styckeindelningar och allt annat som har med text att göra. Ibland fastnar jag, tänker kanske mer på själva texten än innehållet. Det blir som konstverk som betraktas.

När jag hittar skribenter jag gillar går budskapet fram direkt. Jag förundras dessutom över snygga paralleller, fyndiga ordval, kloka liknelser, alliterationer som sjunger, argumentation som är så självklar att det inte ens framstår som en argumentation.

John Sergeant, John O'Farrel och Hunter S Thompson är specialister på sina områden och förgyller i min bokhylla. Niklas Rådström, Eva Dahlgren och Jonas Gardell är tre svenska författare som har överraskat. Och Per Gudmundson kommer jag stalka tills du skriver den där boken och sätts in i min Billy.

Ibland förstår jag tanken och budskapet, men irriterar mig över att utformningen är tafflig. Meningar som inte har någon rytm och skiljetecken som tycks ha försvunnit. Mia Törnbloms texter och jag går helt enkelt inte ihop. För att inte tala om många av de byråkratiska texter som skrivs av byråkrater i regeringskansliet. En text blir inte bättre av trehundratrettiotio bisatser.

Samtidigt är texter konstverk. Vissa gillar breda penseldrag, andra vill ha kantiga former.

Men själv kan jag inte ens skicka e-post utan att se till så att versaler har hittat rätt, att mellanslagen är där de ska och att ord är stavade enligt SAOL. Därför var det naturligtvis extra pinsamt när jag tryckte upp 3 000 fyrfärgsflygblad med texten "Kryssa Karolin till riskdagen".

I sommar är bokhögen större än någonsin. På fredag börjar semestern och jag kommer inte att se en frisörskylt på länge.

Käka komocka 3

”Eftersom du redan är 3kund och bor i ett område där vi har riktigt bra täckning…”

De som jobbar med marknadsföring på 3 borde käka komocka till kvällsmat.

Jag har inte alls bra täckning där jag bor. Jag har nämligen ingen täckning alls där jag bor.

Lite konstigt kan tyckas eftersom jag bor i Birkastan och mer eller mindre kan säga god morgon till 3 masten när jag kliver ur sängen.

När jag försökte påpeka detta för 3:s kundtjänst förklarade de att det var något med antennen på min telefon och att deras finstilta sade att täckningen bara var garanterad utomhus och att det nog skulle bli bättre snart. Ta tre alvedon och vila en vecka, typ.

Då hade jag förvisso redan låst mitt abonnemang på 18 månader och lurat sambon att göra detsamma.

Nej, tack 3. Ni har visserligen snälla personer i er kundtjänst, men era produkter fungerar inte hos mig. Litet minus kan man tycka.

Som glass och purjolök

Den som kom på kombinationen Kent och Thåström borde ju få något slags straff.

Det är ju som att kombinera hallonsorbet och senap. Eller tandkräm och morotsjos. Eller Elvis och Motörhead. Det går helt enkelt inte.

För mig är Thåström som små moln. Det känns i magen. Kent känns också i magen, fast mer i form av magsår. Visst är det märkligt att musik som (i alla fall enligt vissa) låter så lika ändå lockar fram så olika känslor.

Förresten, kan man gå och lyssna på Thåström och sedan smita innan Kent börjar? Förmodligen inte. Så, nu sitter jag hemma, surar och lyssnar på Lars Winnerbäcks sommarprogram i stället.

Vissa stick är ok

Jag har blivit nålberoende den senaste veckan.

Jag som inte ens klarar av att se en spruta på tv. Jag som svimmar efter varje blodprov. Jag som får sockerdrickaknän när jag råkar köra in en synål i fingret. Men nu är jag fast.

Akupunktur kallas det. Visserligen känns det som att jag ska implodera vid varje stick, men efter några sekunder mår jag så bra att jag somnar. Den senaste veckan har jag sett ut som en sömnig nåldyna varje morgon. Och jag längtar redan till måndagens behandling.

Ett stick som jag däremot inte godkände var det som gjordes för drygt 26 år sedan - PKU-provet.

Funderade över det för några år sedan och begärde att få det förstört. Känns extra bra nu i dagarna när diskussionen om vad provbasen ska användas till verkar glida åt olika håll. Så, Hägglund, styr upp detta.

Äntligen måndag!

Söta Anna gav mig den här boken för några dagar sedan.

Kunde inte låta bli att plöja den på en kväll eller två. Riktigt bra tips för den som undrar var man ska ta vägen i yrkeslivet. Och hur man ska göra. Och varför arbetsmarknaden inte ser ut som många säger att den ser ut.

Tack Anna och vad roligt det ska bli att jobba mer med (eller blir det kanske mot?) dig framöver!

(Torild Carlssons bok ”Äntligen måndag” finns att köpa hos Adlibris för 149 pix.)

På plats i Centralposthuset

Vilken kondition jag kommer få av att springa i de här långa korridorerna hela dagarna!

Sedan förra veckan jobbar jag på arbetsmarknadsdepartementet, vilket innebär att mitt kontor (som för övrigt saknar en vägg) finns i Centralposthuset på Vasagatan. Superfina nyrenoverade lokaler. Men hur jag ska hitta rätt i alla långa korridorer är fortfarande ett mysterium.

Som en bonus har vi alla fall fått en inflyttningsmugg. Jag fick en fin förkylningssnorgrön. Ministern har en babyblå, om någon undrar.

Någon piffig person har lekt med ord och kommit på meningen ”Arbetsmarknads- departementet på central post".

På baksidan kan man dessutom skriva i sitt namn så att ingen stjäl den.

Kanske klokt att göra det om någon skulle ha en förkärlek för snorgröna muggar?

Läste för övrigt hos fantastiske Mattias Svensson att riksdagsledamöterna stjäl muggar från kammaren. Usch på er! Så får man ju inte göra.

Kamikaze-fåglar?

Det här var absolut gulligaste och ulligaste i dag. Nästan lika bra som små lamm. Men bara nästan.