Karolin A. Johansson - A Punkt sätter punkt

Semesterstart!

2008-07-04T17:16:00.001+02:00

Sitter på tåget på väg till Småland, semester och förhoppningsvis sol.

Förstår verkligen inte varför jag inte tog flyget, men minimalt med benutrymme, svettiga passagerare och dubbelt så lång restid lät kanske lockande i något svagt ögonblick.

Ska egentligen inte klaga.

Dagens har varit helt underbar i övrigt. Började med en timmes massage/akupunktur/naprapat och sedan frukost på Vete-katten med mina nya kollegor. Lunchen intogs på Rosenbads tak med gamla kollegor och en fantastisk utsikt. Och så har ju semestern börjat.

Anna, Erik, Martin och alla ni andra som kanske kommer förbi i sommar. Detaljerad karta för att hitta till mitt lilla paradis finns, typ, på framsidan av senaste numret av NEO.

Blondes on tour

2008-07-03T22:03:00.002+02:00

I förmiddags besökte jag, kollegan Carin och riksdagsrockern Anna Akademikerförmedlingen på Kungsholmen.

Det blev ett tre timmar inspirerande studiebesök. Vi fick bland annat deltaga på ett coachseminarium som handlade om jobbintervjuer och löneförhandling. Mycket handlade om att få deltagarna att se möjligheter, våga ta för sig och veta lite mer om vad man bör (och inte bör) säga. Kort sagt, ett seminarium som är nyttigt att höra för alla.

Stort tack Annette för att du tog dig tid med oss!

(Bild från Sveriges Akademikerförmedling.)

Mon dieu!

2008-07-03T20:34:00.003+02:00

När det plötsligt ligger en orange Hermès-ask bland alla politikerspråksfyllda A4-ark på skrivbordet blir man lite konstig i huvudet.

Kom på mig själv med att både ooooo:a och ojojoj:a. En halv sekund senare kunde jag inte hålla tillbaka fingrarna. Bara klämma lite, lite.

Frankrike inledde sitt EU-ordförandeskap den 1 juli. Och som sig bör när ett nytt land tar över ordförandeklubban lanserades en ny ordförandeslips och en ny ordförandescarf.

Säga vad man vill om fransmännen, men vissa saker gör de med stil. Som att se till att det är Hermès som gör slipsarna och scarfarna till just deras EU-halvår. För är det någon som kan något om scarfar så är det ju Hermès.

Vem som ska göra den svenska motsvarigheten återstår att se. Får man skicka en önskelista tro?

Så nu återstår bara att snickra på en riktigt bra plan så att jag lyckas erövra en alldeles egen liten orange låda under det kommande halvåret. Den jag hittade tillhör nämligen herr ministern.

(Bild från Hermès.)

Semikolon är min favorit

2008-07-02T21:30:00.004+02:00

Sånt här kan göra mig riktigt brydd.

För mig är det helt uppenbart att en frisör jobbar med hår. Oavsett om det är färgning, förlängning, klippning eller rakning, så är det liksom håret som är det centrala.

Frisörerna på det här stället, runt hörnet från Gästrikegatan, tycker tydligen inte att det är lika självklart.

Varje morgon när jag passerar den här skylten kommer jag på mig själv med att undra över hur de egentligen har tänkt. Vill de väcka uppmärksamhet? Tycker de att de är fyndiga? Kommer det sättas upp fler liknande skyltar i närheten, såsom degbagare och butik-som-säljer-saker-affär?

Men det handlar inte bara om skylten. Det handlar om ord, meningar, styckeindelningar och allt annat som har med text att göra. Ibland fastnar jag, tänker kanske mer på själva texten än innehållet. Det blir som konstverk som betraktas.

När jag hittar skribenter jag gillar går budskapet fram direkt. Jag förundras dessutom över snygga paralleller, fyndiga ordval, kloka liknelser, alliterationer som sjunger, argumentation som är så självklar att det inte ens framstår som en argumentation.

John Sergeant, John O'Farrel och Hunter S Thompson är specialister på sina områden och förgyller i min bokhylla. Niklas Rådström, Eva Dahlgren och Jonas Gardell är tre svenska författare som har överraskat. Och Per Gudmundson kommer jag stalka tills du skriver den där boken och sätts in i min Billy.

Ibland förstår jag tanken och budskapet, men irriterar mig över att utformningen är tafflig. Meningar som inte har någon rytm och skiljetecken som tycks ha försvunnit. Mia Törnbloms texter och jag går helt enkelt inte ihop. För att inte tala om många av de byråkratiska texter som skrivs av byråkrater i regeringskansliet. En text blir inte bättre av trehundratrettiotio bisatser.

Samtidigt är texter konstverk. Vissa gillar breda penseldrag, andra vill ha kantiga former.

Men själv kan jag inte ens skicka e-post utan att se till så att versaler har hittat rätt, att mellanslagen är där de ska och att ord är stavade enligt SAOL. Därför var det naturligtvis extra pinsamt när jag tryckte upp 3 000 fyrfärgsflygblad med texten "Kryssa Karolin till riskdagen".

I sommar är bokhögen större än någonsin. På fredag börjar semestern och jag kommer inte att se en frisörskylt på länge.

Käka komocka 3

2008-07-02T18:17:00.005+02:00

”Eftersom du redan är 3kund och bor i ett område där vi har riktigt bra täckning…”

De som jobbar med marknadsföring på 3 borde käka komocka till kvällsmat.

Jag har inte alls bra täckning där jag bor. Jag har nämligen ingen täckning alls där jag bor.

Lite konstigt kan tyckas eftersom jag bor i Birkastan och mer eller mindre kan säga god morgon till 3 masten när jag kliver ur sängen.

När jag försökte påpeka detta för 3:s kundtjänst förklarade de att det var något med antennen på min telefon och att deras finstilta sade att täckningen bara var garanterad utomhus och att det nog skulle bli bättre snart. Ta tre alvedon och vila en vecka, typ.

Nej, tack 3. Ni har visserligen snälla personer i er kundtjänst, men era produkter fungerar inte hos mig. Litet minus kan man tycka.

Som glass och purjolök

2008-06-28T13:16:00.004+02:00

Den som kom på kombinationen Kent och Thåström borde ju få något slags straff.

Det är ju som att kombinera hallonsorbet och senap. Eller tandkräm och morotsjos. Eller Elvis och Motörhead. Det går helt enkelt inte.

För mig är Thåström som små moln. Det känns i magen. Kent känns också i magen, fast mer i form av magsår. Visst är det märkligt att musik som (i alla fall enligt vissa) låter så lika ändå lockar fram så olika känslor.

Förresten, kan man gå och lyssna på Thåström och sedan smita innan Kent börjar? Förmodligen inte. Så, nu sitter jag hemma, surar och lyssnar på Lars Winnerbäcks sommarprogram i stället.

Vissa stick är ok

2008-06-27T22:56:00.002+02:00

Jag har blivit nålberoende den senaste veckan.

Jag som inte ens klarar av att se en spruta på tv. Jag som svimmar efter varje blodprov. Jag som får sockerdrickaknän när jag råkar köra in en synål i fingret. Men nu är jag fast.

Akupunktur kallas det. Visserligen känns det som att jag ska implodera vid varje stick, men efter några sekunder mår jag så bra att jag somnar. Den senaste veckan har jag sett ut som en sömnig nåldyna varje morgon. Och jag längtar redan till måndagens behandling.

Ett stick som jag däremot inte godkände var det som gjordes för drygt 26 år sedan - PKU-provet.

Funderade över det för några år sedan och begärde att få det förstört. Känns extra bra nu i dagarna när diskussionen om vad provbasen ska användas till verkar glida åt olika håll. Så, Hägglund, styr upp detta.

Äntligen måndag!

2008-06-27T22:14:00.002+02:00

Söta Anna gav mig den här boken för några dagar sedan.

Kunde inte låta bli att plöja den på en kväll eller två. Riktigt bra tips för den som undrar var man ska ta vägen i yrkeslivet. Och hur man ska göra. Och varför arbetsmarknaden inte ser ut som många säger att den ser ut.

Tack Anna och vad roligt det ska bli att jobba mer med (eller blir det kanske mot?) dig framöver!

(Torild Carlssons bok ”Äntligen måndag” finns att köpa hos Adlibris för 149 pix.)

På plats i Centralposthuset

2008-06-26T18:36:00.008+02:00

Vilken kondition jag kommer få av att springa i de här långa korridorerna hela dagarna!

Sedan förra veckan jobbar jag på arbetsmarknadsdepartementet, vilket innebär att mitt kontor (som för övrigt saknar en vägg) finns i Centralposthuset på Vasagatan. Superfina nyrenoverade lokaler. Men hur jag ska hitta rätt i alla långa korridorer är fortfarande ett mysterium.

Som en bonus har vi alla fall fått en inflyttningsmugg. Jag fick en fin förkylningssnorgrön. Ministern har en babyblå, om någon undrar.

Någon piffig person har lekt med ord och kommit på meningen ”Arbetsmarknads- departementet på central post".

På baksidan kan man dessutom skriva i sitt namn så att ingen stjäl den.

Kanske klokt att göra det om någon skulle ha en förkärlek för snorgröna muggar?

Läste för övrigt hos fantastiske Mattias Svensson att riksdagsledamöterna stjäl muggar från kammaren. Usch på er! Så får man ju inte göra.

Kamikaze-fåglar?

2008-06-24T21:25:00.001+02:00

Det här var absolut gulligaste och ulligaste i dag. Nästan lika bra som små lamm. Men bara nästan.

Årets lekdag

2008-06-23T20:13:00.006+02:00

Midsommardagen har utvecklats till någon slags überlekdag.

Själv trodde jag att segern var säkrad när handbollsproffset Tobias från Hammarby kom i samma lag, men icke.

I grenar såsom byta plats efter ålder på stor stock, gissa kändisen, gå genom labyrint med svarta glasögon utan att trampa på ägg och hela laget på samma skida, var vi torsk. Det hela slutade med en halvt smickrande sistaplats.

Och vi hade knappt ens tur med vädret. Jag är inte bitter.

(Bilden till vänster visar hur vi i mitt lag löste det hela med att stå på gemensamma skidor.

De övriga bilderna är exempel på hur några av de andra, mer stabila lagen, klarade sig.)

Dubbelseende utan snaps

2008-06-23T19:52:00.010+02:00

Årets midsommarfirande bjöd på sill, midsommarstång, bastu (jag badade, tjoho!), jordgubbstårta, grillat och dubbla regnbågar.

Extra tufft var det att de dubbla regnbågarna kombinerades med åska och blixtar.

Tyvärr lyckades jag inte fånga någon på bild, men det blir säkert lika regnigt nästa midsommar så jag får hoppas på bättre lycka då.

För det regnar ju som bekant alltid på midsommar, som vi numera med empiri i ryggen säger.

(Lasse grillar och Oscar beundrar regnbågarna över Öland.)

Nya måndagen

2008-06-16T21:49:00.002+02:00

Ny vecka. Nytt kontor. Nya kollegor. Ny minister. Nytt jobb.

Det är mycket som är nytt i dag. Och jag gillar det. Det är störtskönt, som en glad minister skulle uttryckt det.

(Slipovers i massor från Genie Knitwear.)

Today Tomorrow Toyota

2008-06-15T22:03:00.003+02:00

I fredags bar det av till Nynäshamn. Ni vet, det där stället som ligger där man går på och av färjan när man ska till Almedalen.

Tre dagar har tillbringats på Skärgårdshotellet. Ni kanske inte vet, men det är där utanför alla jeansvästbeklädda lodisar står i vägkanten och kissar innan de går på färjan. Varför gör folk så förresten?

Hur som helst. Det var avslutning med Unga Moderater-projektet som inleddes för ungefär ett år sedan. Talare i helgen var Dag Lotsander från Toyota, Martin Borgs och Maria Rankka. För att bara nämna några.

Bortsett från alla floskler om att året har gått alldeles för fort (sant) och att gruppen har utvecklas kalas (också sant), är det bara att konstatera att jag nog lärt mig minst lika mycket själv på det här året. Eller som min latinlärare Kjell skulle sagt; repetitio est mater studiorum.

Jag är övertygad om vi kommer få se mer av de här framtidslöftena. På ett eller annat sätt. Go for it!

Tips till Husqvarna

2008-06-13T18:50:00.000+02:00

Har, återigen, lyckats få upp en pinne i ögontrakten efter att ha kört röjsåg. Inte alls kul.

När ska Husqvarna börja tillverka vettiga visir till sina hjälmar? Eller är tanken att man ska behöva ha glasögon à la labbråtta på sig också?

(Bild från Husqvarnas webshop.)

Nationaldag, på riktigt

2008-06-07T21:36:00.000+02:00

Även i år blev det ett ordentligt nationaldagsfirande.

Spårvagn, picknick på Waldemarsudde, skoskavslång promenad, glass, grillning och hejdlöst många youtube-klipp gjorde att den arbetsfria dagen nyttjades maximalt.

Vad gjorde man förresten innan youtube? Ni vet, de där sena kvällarna, när samtalsämnena börjar snurra runt och folk är lite halvtrötta.

Inte var det väl så att man satt och konverserade i godan ro? Eller gick man hem då kanske? Herrejösses, jag har redan glömt om det var bättre eller sämre. Jag är verkligen för ung.

(På bilden ovanför Oscar och Hans med kamera.

Till vänster: Erik med kamera och Niels med min kamera skymtandes i glasögonen .)

Stockholm marathon

2008-05-31T18:45:00.005+02:00

Stor beundran till både Nils Hedberg och fejkkusin Johan som paddlade på ordentligt med fötterna i dagens värme, själv blev jag trött bara av att titta.

I kategorin maskeradmarathon fastnade en älg, en tiger och en bastkjol på kort. Men jag gillade nog mannen i full stinsuniform (med mörkblå polyesterbyxor!) mest. Eller möjligen killarna i svart kostym, vit skjorta, fluga och lackskor. Fast de verkade av någon anledning ha fallit bort mot slutet. Skoskav månne?

(Klicka på bilderna så blir de större.)

Jag mötte Olof

2008-05-29T22:26:00.004+02:00

Den första TIMBRO-boken jag läste var Olof Ehrencronas ”Nicolin - en svensk historia”.

Då var jag tretton år. Nästan tretton år senare läste jag om boken och blev lika förundrad och inspirerad. Vilken entreprenör!

I kväll besökte jag TIMBRO:s bokmarathon och lyssnade på författaren. Det kändes stort. På ett sisådär härligt nördigt sätt.

Ytterligare tjugo författare fanns på plats och berättade om sina böcker, historier runtomkring och reflexioner om samhällsklimatet.

Det är bara att konstatera att i kväll visade TIMBRO upp sig från sin bästa sida. Och jag fick träffa Olof.

(På bilden syns Olof Ehrencrona, Dick Erixon, Tove Lifvendahl och Maria Rankka.)

FORES-invigning

2008-05-29T21:20:00.002+02:00

I går var det invigning av den nya tankesmedjan FORES.

Mycket folk, väldigt varmt och fler centerpartister än jag har sett på länge. Maud Olofsson var där och klippte band och Rachel Molin var där och pratade som Maud. I taket lyste miljövänliga diodlampor och glasen fylldes med ekologisk champagne.

Det är bara att konstatera att FORES har gått in för att bli en grön tankesmedja. Och jag önskar dem varmt lycka till. Det behövs fler projekt och idéutvecklare på den borgerliga sidan.

Sundsvalltour

2008-05-29T21:14:00.003+02:00

Jiiiha!

I onsdags var det Sundsvall på programmet.

Det blev en snabbvisit där ministern invigde nya domstolslokaler, träffade närpoliser och pratade med media.

Så, nu har jag varit i Sundsvall också. Jag har sett det stora Y:et och, ja, det var väl ungefär det som hanns med.

På dejt med Zlatan, typ

2008-05-29T20:50:00.003+02:00

I tisdags hade vi stabsmöte, eller arbetsdag kanske det snarare kallas. Det hela gick ut på att summera, lära och göra bättre.

Själva mötandet ägde rum i den pampiga Villa Bonnier på Djurgården. Vet inte vad det är med mig och gamla hus, men vi passar bra ihop. Likaså trädgården utanför, jag menar, ett litet vattenfall och vältrimmade blommor, vem tackar nej till det?

Som om inte detta vore nog avslutades det hela med en middag på Josefinas med Zlatan.

Eller ja, nästan i alla fall. Han satt vid bordet bredvid och hade förmodligen ingen aning om att vi var där just den kvällen. Om han inte läste kvällstidningen dagen efter förstås.

Apropå Josefinas; maten var kalas, men snorkigare personal och sämre service hittar man nog inte någonstans i Stockholm. Men Zlatan var ju där i alla fall. Och Lena Endré.

(Bild från Expressen.)

Uppsala - inte årets stadskärna

2008-05-21T21:48:00.003+02:00

Jaha, nu är det alltså klart. Som jag har väntat. Priset om årets stadskärna har delats ut.

Vi sökte, producerade sjukt mycket papper och det kostade många skattepengar. Sedan har det putsats och byggts. Och putsats lite till.

Och ja, nog har det blivit rätt snyggt nere vid ån. Stora Torget ser förvisso fortfarande ut som en missformad stenlagd fotbollsplan med några busskurer i stället för mål. Men årummet (som det heter på kommunfullmäktige-lingo) är snyggare.

När vi sökte om att vinna priset var det 2006. Nu är det 2008. Nästan två år har gått, men jag har inte glömt. Plaketten Kenneth. Plaketten.

Uppsala kommun lade 800 000 kronor på att vinna priset om årets stadskärna. Vi skulle sätta orten på kartan. Att vara Sveriges fjärde största stad, härbärgera nordens äldsta universitet, och att ha fostrat storheter som Carl von Linné, Anders Celsius, Bror Hjort, Dag Hammarskjöld och Owe Thörnqvist känns plötsligt futtigt i sammanhanget. Tänk er, årets stadskärna. Det mina vänner, det sätter orten på kartan.

Men nu är det alltså klart. Det känns lite dystert, lite torrt och lite tomt, men ja, det blev Örnsköldsvik. Får nog ta och besöka deras ”proaktiva” stadskärna där ”ingenting är omöjligt”, som det står i motiveringen.

Och vet ni, Örnsköldsvik vann priset så sent som 2001 också. Den orten sitter som berget på kartan. Ialla fall på den där kartan alla pratar om så fort det handlar om att öppna skattebetalarnas plånböcker.

Så nu återstår bara en sak. Plaketten, för oavsett vad som hände så skulle det bli en plakett. Något ska väl ändå Uppsalaborna få för 800 000?

Så, Kenneth. Upp till bevis!

Sökord som framgångsfaktor

2008-05-21T20:41:00.002+02:00

Hur ska man göra för att få ut sitt företag på internet? Om man ska lyssna på Google så heter lösning sökordsmarknadsföring.

Om detta och mycket därtill pratade Stina Honkamaa, Sverigechef på Google, och Richard Steiber, Director of Product Marketing på Google, under dagens lunchseminarium på Stockholms Handelskammare.

Slutsatsen var att vill man vara något ska man vara här. På nätet alltså.

Kan därmed konstatera att internet förvisso inte är en fluga, men att det av frågorna som följde nog åtminstone är en generationsfråga.

Dagens bevingade ord är därmed Ines Uusmans flugcitat från 1996:

"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet."

...och nej, Uusmans var i och för sig inte spådam vid tidpunkten för detta uttalande, däremot kommunikationsminister.

Déjà vu

2008-05-21T19:41:00.002+02:00

Ekot i P1 klockan 08.00, inslag om ändrad grundlag:

"Socialminister...ehum...eh...Morgan Johansson. Socialdemokraten Morgan Johansson. Ledamot i grundlagsberedningen. Han säger så här...”

TV4:s morgonsoffa, ungefär samtidigt, Kristin Kaspersen presenterar sin gäst:

”Fotbollsspelare, socialdemokrat, fyrbarnspappa, justitieminister och nu även författare. Thomas Bodström debuterar i dagarna med sin kriminalroman…”

Är det något jag har missat?

Öppna Europa!

2008-05-12T19:23:00.003+02:00

Begav mig till Naglos Vodkabar på lunchen i dag.

Anna Kinberg Batra hade uppstartsträff på nya nätverket/diskussionsklubben/seminarieidén Öppna Europa.

DN:s Ingrid Hedström och Erik Zsiga kom med intressanta reflexioner om Europatanken, schlager och politik. Allt hör ihop, var deras ansats och slutsats.

Kanske har jag underskattat det här med schlager ändå?

Quarneval vs forsränning

2008-05-10T20:31:00.007+02:00

Har i dag upplevt min första Quarneval.

Det hela kändes som en kombination av studentflak på syra och Uppsalas forsränning.

Fast med asfalt i stället för vatten. Och lite färre fulla kids längs med kanten.

Synd bara att man måste vänta tre år på nästa uppvisning.

Linköpingtour

2008-05-08T21:38:00.002+02:00

Besökte Linköping i går.

Affärsjurister vid universitetet, Polismyndigheten, Statens Kriminaltekniska Laboratorium och Rättsmedicinalverket stod på programmet. I rasande tempo och strålande sol.

Ministern fick lösa ett fiktivt case och vi kände oss som mitt i ett CSI-program.

Jag fick lära mig att man inte ska svara i telefon att man befinner mig i en obduktionssal, trots att man befinner sig i en obduktionssal. Det kan tydligen uppfattas konstigt.

Jag fick också stärka min övertygelse om att Ananas Splitt nog är den ultimata sommarglassen. I stark konkurrens med Lakritspuck.

(Bild från GB:s hemsida.)

Sommarstart

2008-05-06T21:43:00.003+02:00

I helgen blev det sommarstart på allvar.

Inte nog med att korna släpptes ut på grönbete, för dem som inte hade åkt på en fetförkylning erbjöds både bastu och bad.

Och med hästar som ska ridas och lamm som måste matas är det ingen risk att gå sysslolös.

(Så här glad blir man av att åka båt mitt i natten.)

Första maj, Folkets Park och Lars Danielsson

2008-05-01T22:33:00.004+02:00

HSB-paraplyer till vänster och ABF-banderoller till höger. Fiskdamm och hästridning för barnen. Grillad korv och kaffe för de hungriga.

I dag var det första maj, folkfest och Folkets Park i Blomstermåla som stod på programmet.

Lars Danielsson var huvudtalare. Iklädd seglarskor och en ljus sommarkavaj äntrade han scenen. Efter en timme, kanske ska tilläggas.

Innan dess hade publiken fått lyssna till Mönsterås Musikorkester, en handfull andra talare och några uppträdande. För mig - som inte kommit dit för vare sig diktläsning med Bert och Sven, eller dagens fräckis-på-Fylking-nivå med Håkan - blev det hela snarare ett besök i verkligheten. Sossarnas verklighet.

Den som hade kommit till Folkets Park i Blomstermåla för att få höra inrikespolitiska visioner hade åkt förgäves. Klagomål på för hög fastighetsskatt nämndes dock. I övrigt var det global solidaritet som stod i fokus för talen.

SSU-Bodil pratade om Namibia och HIV. Danielsson pratade om Ghana, varför EU är bra (men att ”vi borde ha varit kaxigare” i EU-kritiken) och om de Förenta Staterna, ”landet i väster som vi både älskar och älskar att hata”.

Inget direkt anmärkningsvärt sades, inga politiska utspel eller tungvrickare. Möjligen att Danielsson utmålande av de socialdemokratiska partiledarna ”från Erlander och framåt” som ”pro-amerikanska”, skulle ha fått en och annan att höja på ögonbrynen i valfritt annat sammanhang (pro-amerikanen Palme?!).

I övrigt var det som ett kafferep med valfri pensionärsförening. Lite gnäll, lite underhållning och lite tänka-på-andra.

Eller som en äldre herre muttrande sammanfattade det hela på vägen tillbaka till parkeringen: ”De kunde väl ha berättat vad de själva tycker”.

Men vi som inte hade HSB-paraplyer fick i alla fall stå och huttra två timmar i regnet.

(Bildbevis; Så stod Danielsson äntligen i talarstolen.)

Kevin Lampe och presidentkampanjande

2008-05-01T22:30:00.000+02:00

I onsdags morgon var det återigen dags för ett besök på Prime.

Huvudperson denna gång var Kevin Lampe, en stor amerikan som i början av presidentvalskampanjen var någon slags rådgivare åt demokraten Barack Obama.

Med sprudlande entusiasm gav Lampe en ögonblicksbild av tempot och tankarna som präglar kampanjen.

Vaxholmsdomen…

2008-04-29T20:16:00.002+02:00

…och alternativ till de traditionella fackföreningarna var huvudämnena som diskuterades på kvällens ”frihetliga bloggträff” hos Prime.

Svenskt Näringslivs vice VD Jan-Peter Duker inledde med en tillbakablick på Vaxholmskonflikten.

Därefter berättade entusiasten Christian Sjövind, vd på fackföreningsutmanaren Jobb & Liv, och Mikael Sandström, styrelseordförande, om deras företag.

(Dålig bild på tre bra gossar; Fredrik Andersson, Christian Sjövind och Jan-Peter Duker.)

Intervju i Skogsaktuellt

2008-04-25T20:02:00.002+02:00

I senaste numret av tidningen Skogsaktuellt intervjuas jag om plockhuggningsmetod, kalhyggen och äganderätt.

Det hela tar sin utgångspunkt i den bisarra historien om Harald Holmberg som tvingas kalhugga sin skog - för att Skogsstyrelsen har bestämt sig för den modellen.

(Bild från tidningen Skogsaktuellt.)

Stolta, men inte nöjda bönder

2008-04-24T21:29:00.002+02:00

Andelen stolta bönder ökar. Fler vågar satsa på lamm och mjölk. Varannan lantbrukare vill öka produktionen. Och investeringarna i lantbruket ökar.

Inte nog med att lönsamheten i lantbruket slog rekord under 2007, hela 83 procent av de tillfrågade i LRF:s Lantbruksbarometer tror att lönsamheten kommer att vara lika stor - eller högre - under det kommande året.

Tja, vad kan man säga? Köp en John Deer 8030 och go green!

(Mer om Lantbruksbarometern som presenterades i dag finns att läsa på LRF:s hemsida.)

”Är det ni som stiftar lagar?”

2008-04-24T21:01:00.002+02:00

PR-konsulter som ljuger om att de jobbar ”i huset” för att få ut departementspapper. PR-konsulter som inte vet skillnaden mellan riksdag och regering. Och PR-konsulter som inte vet hur lagstiftningsprocessen funkar.

Det är några tämligen misslyckade konsultexempel jag stött på i mitt jobb på Justitiedepartementet. Hur man bör, och absolut inte bör göra, som konsult när man kontaktar regeringskansliet var ämnet när jag i dag pratade inför Stockholms Handelskammares PR-nätverk.

Tack för inbjudan och tack för den fina boken!

Lundellande

2008-04-22T22:21:00.004+02:00

I morgon släpps biljetter till Lundellturnén. Det betyder sommar.

Trodde jag i alla fall.

Lite besviken att det inte blir någon spelning i slottsruinen på Öland och lite besviken att det inte blir något Lundellande förrän i september/oktober.

Men strunt samma. Jag går ut och är glad ändå.

Hemmafilmarens hörna

2008-04-17T19:59:00.003+02:00

På temat ”jakt är kul och kött är gott” kommer dagens länktips: Svensk Köttinformation.

Sidan innehåller allt från kötthantering och näringslära, till styckningstips och recept. En hel del vettigt kort sagt.

Och missa för allt i världen inte filmerna som är upplagda.

Med sönderhackade Depechelåtar som ljudmatta har någon innovativ hemmafilmare varit i farten. Det andas så mycket hemkunskapslektion à la högstadiet att man inte kan annat än att bli nostalgisk.

Och det trots att högstadiets hemkunskapslektioner knappast innehöll särskilt nyttig information, och dessutom kändes mer som Ainbusk Singers än Depeche Mode.

(Bild från Svensk Köttinformations hemsida.)

No kid!

2008-04-17T19:43:00.004+02:00

"Allt handlar om att barn är fantastiska, de kommer att göra oss lyckliga. Att få barn är att göra sin medborgerliga plikt. Det tycker jag är skrämmande."

Dagens lästips är Maria Carlings intervju med Corinne Maier, författare till boken "No kid - 40 skäl att inte skaffa barn".

Så befriande skönt att någon vågar stå upp mot normen.

(Bild från Adlibris där man även kan köpa Maiers bok.)

Estland, lite mer och lite större

2008-04-16T20:31:00.002+02:00

Dagens reflexion handlar om Estland.

Landet i öster, som i alla fall där och när jag växte upp, förknippades med blonda flickor med skandinaviskt hår, ficktjuvar, folkdräkter och smaklösa kläder av billig kvalité. Och en och annan Tallinbåt.

Men det har hänt en hel del i Estland. Och det har gått fort. Väldigt fort.

När vi i Sverige jublar över 47 procents skattetryck, vill man i Estland komma ner till 18 procent. Och man vinner val på det.

När Sverige sätter upp visioner om att regeringskansliet ska minska pappersanvändningen med några ynka procent, vill man i Estland bli det första papperslösa parlamentet.

Och när näringsminister Olofsson puttrar in i en ren, ja då kolliderar försvarsminister Aaviksoo med en björn.

Se där, tre exempel på att vi nog borde se upp. För i Estland där är det lite mer och lite större.

Vill man läsa något lite mer seriöst om Estland så rekommenderar jag den här skriften.

(Bild från Skansens hemsida. Där kan man även läsa mer om Brunbjörnar.)

Nya begåvade bekantskaper

2008-04-16T20:03:00.005+02:00

I vanliga fall brukar middagar vara hyggligt förutsägbara. Inte i betydelsen tråkiga, utan bara lite lätt förutsägbara. Man vet oftast vilka som ska deltaga, vad de har för intresse och bakgrund, och vad de gillar att prata om.

Så var det inte alls i går kväll.

På temat "alla känner någon, ingen känner alla" var jag och sju andra personer inbjudna till Timbro.

Och vilken energikick det blev! Och vad skönt att träffa så många begåvade, roliga, pratglada och intressanta människor på samma gång.

Stort tack till Maria, Martin och mästerkocken Lars Norén som ordnade en toppenkväll!

Var e vargen

2008-04-09T20:13:00.002+02:00

I valrörelsen 2006 fick jag en lång rad frågor om varg och paragraf 28. Debatten pågår ännu.

I dag hittade jag två läsvärda och kloka texter som borde spridas vidare och läsas.

Rickard Axdorff skriver i Skogsaktuellt om de kostnader som är förknippade med rovdjur och hur ett ersättningssystem till markägarna skulle kunna utformas.

Thomas Ekberg resonerar klokt i Aftonbladet om att vargfrågan är så mycket mer än två extremistståndpunkter och att det handlar om att hitta en hållbar lösning mellan varg och människa.

(Bild från Jakt & Jägare. Fotograf Lars-Erik Eriksson. På bilden en älgkalv som blivit allvarligt skadad i bakdelen av varg, men överlevt angreppet. Jägarna lyckades spåra och skjuta den kort efter.)

Lanseringsmingel hos Westander

2008-04-08T22:54:00.003+02:00

Fick en inbjudan till Westanders lansering av PR-handboken 2008, så jag tog med mig Andreas och fick en riktigt trevlig kväll.

I panelen satt Jesper Strömbäck, Birgitta Ohlsson, Stig Fredriksson och Magnus Walan.

Tanken var att de skulle prata om aktiva samhällsdebattörer, men vet i tusan om det kom fram något nytt. Att döma av ljudnivån från de övriga i lokalen så var nog mingel och mygel mer prioriterat.

Ibland hatar jag människor

2008-04-08T21:54:00.004+02:00

Besökte Uppsala med ministern i dag. Bland annat träffade vi Cecilia Wallin Carlsson på polismyndigheten.

Det blev ett möte som jag aldrig kommer att glömma.

Cecilia arbetar med barnpornografi.

Jag har tidigare tyckt att utnyttjande av barn är äckligt, vidrigt och att de som utnyttjar barn på det här sättet borde få rejäla straff och ordentligt med vård, eftersom ingen frisk människa kan hålla på med det. Så tycker jag fortfarande.

Men, ärligt talat. Jag har nog inte tidigare riktigt förstått innebörden av vad dessa motbjudande pantskallar håller på med.

I dag har jag fått det klart för mig. Väldigt klart.

Om jag inte hade suttit ner när Cecilia gjorde sin presentation så hade jag svimmat. Och hade inte Cecilia haft en krukväxt bredvid datorn, som jag kunde lägga allt fokus på, så hade jag kräkts rakt över hennes skrivbord.

Jag mår fortfarande illa av tanken på de övergrepp och de vidriga bilder som finns. För att inte tala om de människor som förstör barns liv på det här sättet.

Cecilia visade en karta över Sverige. Den var full med röda prickar. På de platserna fildelades bilder med barnporr just då. Det kändes hopplöst.

Kunde inte låta bli att fråga Cecilia vad det är som driver henne. Vad i all den skit hon ser varje dag får henne att orka?

”Vetskapen om att kunna sätta fast i alla fall någon och att kunna identifiera och hjälpa något barn”, svarade hon.

Jag kan inte annat än beundra henne. Själv klarade jag inte ens en tjugo minuter lång presentation utan att få smak av magsyra.

(Bild från Rädda Barnens hemsida där det även finns information om barnpornografi på internet.)

Public Service. "Skäms ta mig fan"

2008-04-04T18:16:00.004+02:00

Den här föreläsningen av Fredrik Härén borde ta mig tusan vara obligatorisk för alla pedagoger, politiker och företagsledare i det här landet. För att inte tala om arkitekter, journalister, studenter, entreprenörer, ekonomer, konstnärer…

Fredrik Härén talar på Kunskapens Dag.

Det handlar om vikten av visioner, om att sträva framåt om att förstå att världen är större än Europa och väst, om att sluta klappa sig för bröstet och vara nöjd. Om att ha drömmar. Och om att bygga hus. Höga hus.

Se föreläsningen här.

Tre önskningar i ett

2008-04-03T22:41:00.002+02:00

Har äntligen lyssnat på Filosofiska rummet i P1 från i söndags.

Oftast när jag lyssnar på programmet sitter jag i bilen på väg från Småland och känner mig dimmig i huvudet av de sövande rösterna som verkar tro att referenserna till döda gamla gubbfilosofer är viktigare än själva resonemangen.

Den här gången blev det i stället en energihöjare. Mattias Svensson har huvudrollen och pratar om Ayn Rand, liberalism och kinderägg.

Lyssna här!

(Bild från Mattias Svenssons blogg.)

Unga moderater i Bryssel

2008-03-31T20:05:00.011+02:00

Helgen har tillbringats i Bryssel.

Jag har ätit belgiska våfflor, shoppat te på Le Palais des Thés och insett att min franska är lika bortblåst som kepsen jag tappade från en åkattraktion på Ölands Djurpark när jag var sju.

Men framför allt har jag umgåtts med och pratat för de MUF:are som är lyckligt lottade att få gå spetsutbildningen Unga Moderater. Vilket gäng!

(På bilden pratar Caroline Wessel med Gustav Blix.)

Arvika - kommunen med stake

2008-03-26T20:18:00.002+01:00

Liksom säkert många andra förundras jag över de mer eller mindre usla slogans som Sveriges kommuner använder.

Ett sätt att profilera sig måhända, men vem tusan är det som kommer på dessa klatschiga och klyschiga underfundigheter? Och får dessa fantasirika personerna betalt för att komma dem?

I så fall vill jag veta vem som gjort sig en kosing på att vilja profilera Trosa som ”världens ände” eller Sotenäs med orden ”full fräs i Sotenäs”.

Två andra favoriter är Alnön ”Sveriges Hawaii” och den lite mer inofficiella ”Österåker - mer än en anstalt”.

Dock en liten bonuspoäng till Kristinehamn, som i alla fall lyckas förmedla ett budskap med sin slogan ”staden med massor av p-platser i centrum”. Vad man ska göra när man väl parkerat är väl en senare fråga.

Fler sanna eller hittepå slogans finns här.

Katrineholm nästa

2008-03-26T19:51:00.005+01:00

I dag har jag varit på snabbvisit i Sveriges tråkigaste stad. Katrineholm alltså.

Vissa håller inte med, andra gör det garanterat.

Oavsett vad, jag var där en sväng i dag som bihand till justitieministern som pratade om myndighetssamverkan.

När jag bodde i Strängnäs blev det lite fler turer till K-holm, Kvarnen och någon form av möteslokal i stan. Saknar det inte särskilt mycket, men ministern skötte sig fint i alla fall.

(Bild från Katrineholms kommun.)

Ulligt och gulligt

2008-03-25T20:11:00.004+01:00

I går kom de två första lammen.

Båda är lika fantastiskt söta och små.

Övervägde att sno med mig åtminstone en till Stockholm.

För visst skulle den här knatten göra succé i Vasaparken?

Bomber och granater!

2008-03-20T18:24:00.004+01:00

Befinner mig i Småland för att njuta av ledighet, ny häst och god mat.

Långhelgen inleddes dock med att grannen hittade en handgranat i ett av sina uthus. Har förmodligen legat där i ett antal decennier.

Polisen kom förbi i går och fotograferade upptäckten. De kommer nog tillbaka snart och hämtar den. Kanske.

Hade det varit i Stockholm hade vi väl sett gröna sumodräktspoliser med bombkunskap knata runt bland fåren utanför. Men här är tempot lite annorlunda.

Generationsträff och gräddfil

2008-03-18T22:21:00.003+01:00

Knatade i väg till Timbros nya fina lokaler i kväll för att besöka nätverket Sjätte Generationen.

Huvudpersoner var finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter-Swärd och Stanley Brodén, blivande koncernchef på Aleris. Temat var sjukvårdspolitik.

Sjukvård och landsting är inte direkt något som jag får gåshud av, men efter att ha lyssnat på sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt i Ekots lördagsintervju förstod jag att det händer mängder med intressanta saker i Stockholms landsting.

Dagens kunskap stod Stanley Brodén för. Han berättade att endast tio procent av vården bedrivs av privata aktörer. Dessutom är det bara en procent av den privata vården som finansieras av privata pengar. En procent!

Ärligt, hur många gånger har ni inte hört om ”gräddfil” och att folk ”köper sig förbi köer” i den privata sjukvården? Detta alltså trots att 99 procent av den privata vården betalas med skattekronor.

Tror minsann att det skulle behövas lite bättre kommunikatörer i landstingen runtom i landet.

(Bild från Hälso-EU:s Nyhetsbrev.)

Avtackning

2008-03-18T21:35:00.003+01:00

Två medarbetare på departementet avtackades i dag efter lång tjänstgöring.

Rättschefen Sten Andersson blir president för hovrätten i nedre Norrland (tänk att ha ”president” på sitt visitkort, vilket argument för att bli jurist!) och personalchefen Eva Kramér Jensfelt går vidare till Migrationsverket.

Önskar dem båda lycka till och undrar fortfarande vad kon i bakgrunden gjorde där.

Slut på SMÖR

2008-03-18T20:59:00.003+01:00

Kunde inte låta bli att smita ner till pressrummet i dag. Jordbruksminister Eskil höll presskonferens om skogspropositionen.

En av de mest glädjande delarna är att kravet på en skogs- och miljöredovisning för varje fastighet försvinner. SMÖR kallas den, om nu någon undrar.

Detta innebär naturligtvis inte att skogsbrukarna kommer att strunta i allt som har med miljö att göra. Däremot innebär det lite mindre pappersarbete och lite mer tid och kraft till det som är viktigt.

De uppgifter som skogsägarna har varit tvungna att skicka in har nämligen redan till stor del funnits hos Skogsstyrelsen. Dubbelarbetet har kostat drygt 150 miljoner.

Jag visste att det skulle vara bra med en smålänning som jordbruksminister. Heja Eskil!

Välkommen hit. Välkommen hem.

2008-03-16T20:55:00.003+01:00

I går blev det heldag i Uppsala. Och det var inte bandyfinalens förtjänst.

På programmet stod i stället både statssekreterare Magnus Graners 40-års mottagning med snittar och Musikens hus, och Linas 26-års middag med musslor och melodifestival.

Slog mig att förra gången jag besökte det så kallade vip-rummet i konserthuset fanns inga fönster där. Kändes onekligen betydligt tryggare att vara på sjätte våningen i mastodonthuset och inte behöva akta sig för kanten. Se bara här så stiligt det blivit.

Måste också erkänna att huset gett lite mer liv åt de tidigare så trista kvarteren runt Vaksala Torg. Restaurangen Tilltugg som öppnat precis intill är ett exempel.

Spelkväll de luxe

2008-03-15T11:05:00.005+01:00

I går var det spelkväll de luxe.

Som ”lattemorsa” gick jag och Daniel runt i Stockholmsspelet. Det gick halvbra, vilket mestadels berodde på att motståndarlaget fick alldeles för lätta frågor och använde grymma psykologiska metoder. Och att reglerna var fel. Så klart.

Sedan blev det Rappakalja. Det gick halvbra, vilket mestadels berodde på folk hade problem med det svenska språket framåt småtimmarna.

Sju timmar senare låg fortfarande halva spelhögen oanvänd, så det är väl bara vänta på nästa gång Sofia bjuder in?

(Fredrick, Eva och Sofia tar en paus i Rappakaljandet och stämmer upp i allsång.)

Grattis DN!

2008-03-13T20:36:00.002+01:00

Fick just veta att Dagens Nyheter gjort en riktigt bra rekrytering till ledarsidan. Flickan är begåvad så det räcker för två liv. Och jag hoppas att snyggingen får en rejäl bildbyline. Så se upp Gudmundson, i april får du konkurrens!

Samhället anropar Claes!

2008-03-13T20:17:00.003+01:00

Inte konstigt att jag har varit grinig hela dagen.

Vaknade av att grannens nykläckta unge började skrika klockan 01.00.

Sedan, framåt sjusnåret, fick jag upp adrenalinet rejält när nyheten om att äganderätten är ett begrepp som betyder absolut ingenting för vissa trumpetades ut i den statliga radion.

Det var naturligtvis inte formulerat just så. Men slutsatsen av inslaget som berättade att Skogsstyrelsen har förbjudit en skogsägare i Västerbotten att ta ner sina träd, var just det.

Skogsstyrelsen vill i stället att Harald Holmberg, som trädens ägare heter, ska ta ner rubbet och göra ett fult kalhygge av det hela. Harald vill arbeta efter en annan modell. Det hela har gått så långt att det tas upp i länsrätten.

Därför blev jag riktigt glad när Åsa Sundman på Sveriges Radion ställde följande fråga:

"Men det är hans skog och hans pengar som han i så fall förlorar. Är det inte upp till honom då att välja den metoden?"

Men, säg den glädje som varar. Så här svarade Skogsstyrelsens Claes Fries:

"Som skogsägare har man ju väldigt stor frihet att bruka sin skog med olika metoder men det finns vissa ramar då som man inte får komma utanför och det här är en sådan ram, alltså att skogen blir så gles att den växer så dåligt så att samhället tycker att det helt enkelt är för dåligt."

Vadå "Samhället tycker det är dåligt"?!

Claes, jag tillhör också "samhället". Och jag kan säga dig att jag tycker baske mig inte att det är dåligt att Harald bestämmer över sin egen skog. Det är ju, just det, hans egen skog. Han har betalat för den, han sköter den och han har en långsiktig plan för dess tillväxt.

Att planen sedan inte överrensstämmer med hur du, eller Skogsstyrelsen, kanske skulle gjort det är en helt annan sak. Det är nämligen inte er sak.

(Bilden kommer från Backa Teater i Göteborg. Där kan man just nu se pjäsen "Dumstrut" som handlar om vad som är rätt och vad som är fel. Pjäsen är bara en timma lång och om du, Claes, har vägarna förbi så bjuder jag dig gärna på en föreställning så att du får en liten funderare.)

Äntligen under 47 procent

2008-03-11T21:10:00.006+01:00

...i skattetryck. Det är ju bra, typ.

Men, jag känner mig faktiskt lite friare. En tusenlapp, och lite till, extra i månaden kan man ha rätt kul för.

På den här sidan kan du räkna ut hur mycket du får behålla varje månad tack vare jobbavdraget och tack vare alliansregeringen.

Tänk så mycket roligare jag skulle kunna ha om jag fick bestämma över ytterligare en tusenlapp till av mina egna pengar, eller kanske två eller tre för den delen.

Dagens musiktips, som så många gånger förr, blir därför The Right Brothers ”It’s my money”.

(Skärmdump från svd.se. Ska dock tilläggas att artikeln i SvD har fel siffra. Svenska skattetrycket är i dag under 47 och inte 48 procent som det anges i E24:as text.)

Here we go again…

2008-03-11T20:27:00.004+01:00

För femtioelfte gången har någon stulit min bild.

Förra gången hette jag tydligen ”cavis5”, kom från Enköping och gillade skum musik.

Den här gången har jag avancerat till vice VD i Borås och går under namnet ”gizmo11”.

Åldern är däremot fortfarande 34 (bilden togs när jag var 24!).

Det är inte kul längre. Det var det inte förra gången heller. Eller förrförra.

Måste däremot säga att Jenny (vi är snart förnamn med varandra) på E-kontakt är proffsig, förstående och hård mot knäppgökarna.

Så vänner, fortsätt gärna ragga på e-kontakt. Men ”jag” är inte jag. Och tack till Fredrik som upptäckte ”mig” den här gången.

(Skärmdump från E-kontakt.se.)

Göran Perssons vs verkligheten, del 3

2008-03-09T18:53:00.004+01:00

”Miljöpolitiken är högeralliansens blinda fläck. Det saknas både engagemang och idéer. (…) Moderaterna är ett parti som visar närmast totalt ointresse för miljön.”

Så lät det från Göran Persson inför valet 2006.

Well, det var nog före det blev allmänt känt att vi har ”sopnördar" i partiet.

Vill man läsa mer om moderaternas miljöarbete finns sidan Miljösmart, eller så kan man följa riksdagsledamoten Sofia Arkelstens aktiva miljöarbete via hennes blogg.

I SvD finns en artikel som statsminister Reinfeldt skrev tillsammans med EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso på miljötemat. Och i Göteborg har moderaterna nyligen haft två månaders miljöfokus.

Bara för att nämna några exempel.

Om miljö kallas för moderaternas ”blinda fläck” då är det bara att konstatera att partiet har grymt bra syn på alla andra områden.

(Citatet kommer från Göran Perssons ”Se dig själv i andra”. Sidan 114 och 115.)

Göran Perssons vs verkligheten, del 2

2008-03-09T18:16:00.004+01:00

”Det går inte att sänka skatten med 250 miljarder kronor utan hårdhänta bantningar av vården, skolan och omsorgen. I snitt måste var femte polis, lärare, sjuksköterska, barnskötare och undersköterska sägas upp. Det kommer vi knappast att få höra högerledaren säga förrän efter valet.”

Så lät det från Göran Persson inför valet 2006.

Nu, två år efteråt kan vi konstatera att det förvisso talas om skattesänkningar (äntligen!) men också om större välfärdssatningar.

Exempelvis har polisen fått ett rekordstort ekonomiskt anslag, fler poliser utbildas och anställs i de olika polismyndigheterna. År 2010 kommer det finnas 20 000 poliser, alltså drygt 2 500 fler än när Alliansregeringen tillträde.

Detta trots Perssons domedagsprofetior om att var femte skulle sägas upp. Ibland är inte väljarna så lättlurade som vissa verkar tro.

(Citatet kommer från Göran Perssons ”Se dig själv i andra”. Sidan 57.)

Göran Perssons vs verkligheten, del 1

2008-03-09T12:14:00.004+01:00

Hittade Göran Perssons bok ”Se dig själv i andra” i bokhyllan på jakt efter helgläsning.

Fick den under valrörelsen 2006 och minns presskonferensen då Persson drog exempel efter exempel från boken.

Redan då kändes det scenario som dåvarande statsministern målade upp om den borgerliga politiken - efter en eventuell valvinst - tämligen främmande.

Så här i efterhand finns det nog bara ett ord för det hela; skrämselpropaganda.

Likheten med Olof Palmes taktik att till en tredjedel lägga fram egen politik och att till två tredjedelar attackera motståndarna är slående.

Men tänk så mycket enklare Sahlin och socialdemokratin skulle ha haft det i dag om allt det som ”högeralliansen” anklagas för i boken skulle ha genomförts.

8 mars

2008-03-08T11:22:00.003+01:00

Internationella kvinnodagen. Hörde på radion att det är dags för det i dag. Måste erkänna att jag faktiskt inte har tänkt särskilt mycket på det i år.

Fastnade i stället för det faktum att Filemon hade namnsdag den 8 mars. I alla fall innan 1901. Filemon. Hur coolt är inte det?

Enligt scb:s namndatabas är det 51 män i Sverige som heter det. 17 har det som tilltalsnamn.

Det är faktiskt nästan lika tufft som att det finns tre kvinnor i Sverige som heter Anders.

(Bild på filén kommer från svt.se.)

Curator? Turistbyråtjänsteman?

2008-03-07T22:34:00.005+01:00

Så här borde mitt liv se ut enligt yrkestestet hos Arbetsförmedlingen.

Tack gode gud att AF inte är ensamma i yrkesväglednings-branschen.

(Skärmdump från Arbetsförmedlingens intressetest.)

Valfrihet

2008-03-07T19:34:00.001+01:00

Har just tackat nej till ett jobb som jag förmodligen vill ha om 2,5 år. Försöker intala mig att detta går under kategorin "ångra aldrig det skott du inte sköt". Går halvbra.

Och den röda drycken åkte ner

2008-03-06T21:01:00.004+01:00

Ibland strävar lokaltidningarna lite för mycket efter att vara just lokala.

Det intressanta i artikeln om att ”den dödliga t-spriten kan komma från Kalmar” är väl knappast att den kommer från Småland, utan snarare att det var fyra korkade norrmän som drack den.

Sedan kan man ju också fundera varför företaget i dagsläget är anklagat för ”vållande till annans död”.

Om jag råkar dricka några liter bensin, ligger Statoil risigt till då?

Och är det inte lite konstigt att det var just norrmännen som strök med, trots att det finns dubbelt så många flaskor i Sverige?

(Bild på Cosmopolitan kommer från King Magazine, där även recept för drinken finns. Obs! Innehåller ej t-sprit.)

Kuvert och knark

2008-03-05T20:35:00.010+01:00

När jag var kommunpolitiker brukade jag få hem en hel del märkliga reklamprylar och skrifter från olika föreningar och intresseorganisationer.

Som ledarskribent var det än värre. Flasköppnare. Metallburkar med brev i. Flashiga inbjudningar i olika färger, former och material. Listan kan göras lång.

Som politiskt sakkunnig har det däremot inte blivit så mycket prylar hittills. Inbjudningarna följer oftast samma mall och levereras inte sällan i bruna megamiljövänliga kuvert.

De saker som sticker ut mest än så länge är en leksaksbil i plast och ”Knark är bajs. The Memory”.

Slutsatsen so far borde alltså vara att ledarskribenter behöver flasköppnare och sakkunniga barnleksaker?

Bland ettor och nollor

2008-03-05T19:57:00.002+01:00

Ibland är jag en sån tjej.

Multimediapresentationen om Uppsala konsert- och kongresshus ska inte alls köras i en DVDspelare, utan i en dator.

Tydligen är det skillnad. Det står så på baksidan av fodralet i alla fall. Och se, nu funkar det.

Nu har jag i alla fall fått en historisk beskrivning av konserthuset, sett ritningar, gjort en virtuell vandring i huset och dessutom fått lyssna på en pedagogisk röst som förklarat alltsammans för mig.

Inte ett ord sades om finansiering eller kostnad, men kan tryggt konstatera att jag inte hade ändrat min röst i kommunfullmäktige även om jag hade lyckats se presentationen tidigare.

"Snälla, roliga och nyktra Björnar"

2008-03-03T19:32:00.000+01:00

Det här är bland det klokaste jag har läst på länge.

Helglyx

2008-03-03T19:19:00.004+01:00

Trots tio års pendlande fram och tillbaka till skogen i Småland överskattar jag fortfarande hur mycket jag kan hinna med på en helg.

Böckerna ligger olästa.

Men å andra sidan har jag motionerat hästen ett antal gånger, kastat lerduvor (efter ett hundratal upptäckte jag en ny muskel i högeraxeln), klappat fyra nyfödda kalvar och skrämt ornitologer.

Det senare hänger, kanske inte helt oväntat, ihop med lerduvorna. Och de blev nog inte rädda egentligen.

Skottdag

2008-02-29T17:57:00.005+01:00

Förlåt, men jag var bara tvungen. Här kommer apelsin-tv i bloggformat.

Några av dessa är dagens skörd. Det är ju trots allt skottdagen.

I övrigt funderar jag över medias ständiga "åh-vi-har-hittat-en-människa-som-föddes-den-29-februari"-inslag.

Visst det kanske går sju hundår på ett människoår, eller vad man brukar säga. Men ärligt talat, bara för att den 29 februari inte äger rum varje år innebär det inte att folk som råkade födas på denna dag inte blir äldre, som alla oss andra.

Anna fyller 40 år och inte tio. Eller måste man räkna i inverterade hundår bara för att man föds den 29:e februari?

Lowe vs Larsen

2008-02-28T20:31:00.002+01:00

I dag landade tredje säsongen av West Wing i brevlådan.

Vid en närmare sortering i bokhyllan hittade jag även den här gamla godingen, med det heltrista namnet ”Upplev Uppsala Konsert & Kongress en multimedial presentation”.

Det blev en dragkamp mellan Rob Lowe och Hening Larsens Tegnestue.

Tegnestuen fick faktiskt en chans. Tänkte att det kunde vara kul. Ungefär som att kolla på pricerunner efter att man köpt en svindyr induktionshäll. Eller som när äldre upplever barndomens äppelpallnings-känsla på nytt genom att först sätta på mobiltelefonen och sedan läsa instruktionsboken.

Vilket antiklimax det blev.

DVDn funkar inte. Visst, kanske lite knepigt att jag inte märkt det förrän nu, trots att det var tre år sedan jag fick den, men ändå.

Lowe vann.

Ingen plakett…än

2008-02-27T17:16:00.000+01:00

Trogna läsare minns kanske hur jag jagades av mitt samvete efter att jag röstat för ett beslut i Uppsalas Kommunstyrelse i november 2006.

Ärendet gick ut på att tävla om "årets stadskärna" och skattebetalarna skulle pröjsa 400 000 kronor för rent pappersarbete (utöver de 400 000 som näringslivet redan bidragit med).

Oavsett utfall lyckades jag få stadsdirektören att utlova en plakett. Jag menar, något konkret måste man väl få för 400 000 skattekronor?

Jag passade därför på att fråga Kenneth Holmstedt, stadsdirektör i Uppsala kommun, hur det gått och fick följande svar:

”Frågan om årets stadskärna är inte avgjord än. Så ge inte upp! Vi har sökt först för 2008. Väntade ett år. Vi ville ha mera av förändringarna på plats. 2007 var också, som du säkert sett, invigningarnas år. Mycket skedde då. Och finns alltså nu på plats.
…
Nu har vi klarat den första granskningen och i april kommer juryn hit. Vi har tagit fram ett bra underlag för ansökan och som du säkert kommer ihåg är det organisationen Vi-i-stan som söker utmärkelsen med bistånd från kommunen/Kommunstsyrelsen. En trevlig ansökan som du kan få om du vill.

Så fortfarande hoppas vi.”

Självklart vill jag se ansökan. Och jag hoppas också. På en plakett i alla fall.

För den som undrar - Ystad vann årets stadskärna 2007. Så här glada blev de. Notera särskilt plaketten i mitten.

Fortsättning följer.

(Bild från Årets Stadskärna och Uppsala kommun.)

Vårtecken

2008-02-26T21:02:00.004+01:00

Hittade de här snyggingarna på innergården.

Nu är det väl bara en tidsfråga innan man finner sig själv sittandes på en iskall uteservering, under en alldeles för tunn filt och med knän som hoppar upp till hakan av kyla.

Ett annat vårtecken är bokreorna som börjat - så även på Timbro. Skynda fynda!

Mer kulturell mångfald, mindre skattemedel?

2008-02-25T17:02:00.000+01:00

Förra året var första gången sedan 1945 som kulturen i Storbritannien till större del finansierats av privata donationer än av skattemedel.

Anledningen är att skattesystemet numera uppmuntrar privat sponsring.

I artikeln "Thanks a million" (FT Magazine) beskrivs hur privata donationerna har sett till att udda och okända verk satts upp för första gången på länge, eller i vissa fall för första gången någonsin.

I Sverige tjatas det ofta om mångfald i kulturen, men när det kommer till kultursponsring verkar det stanna av. Men se, det verkar som att de båda kan gå hand i hand.

Om det funkar i Storbritannien, varför inte testa här också?

Förresten. Stockholms Handelskammare har skrivit en intressant rapport på samma ämne.

Kim Jong Il-journalistik

2008-02-24T12:42:00.004+01:00

"Hela livet har Pär Nuder varit rekordung."

Nej, jag har inte råkat klippa bort halva meningen. Det står så.

Frågan är bara; hur gammal är Nuder? Egentligen?

(Citat och bild från SvDs Familj & Namn-sida 080223)

Lördag med Andreas Bergh

2008-02-23T22:48:00.005+01:00

...eller rättare sagt Andreas senaste bok - Den kapitalistiska välfärdsstaten.

Den landade på departementet i fredags och jag råkade få med den hem.

Började läsa och några timmar senare var den visst slut. Gick inte att släppa helt enkelt.

Nu vet jag exempelvis att Sverige var världens fjärde land år 1970. Och att Lotteririksdagen (1973-76) bara genomförde 79 röstningar med lottens hjälp under riksmötet 75/76. Socialisterna vann 39 av gångerna och de borgerliga 40.

Låt er inte avskräckas av den halvtrista framsidan (bättre kan du väl Hanhela?), innehållet borde vara obligatorisk läsning.

Back on track

2008-02-22T21:13:00.002+01:00

Jag kunde tittarfrågan. Igen. Ville bara säga det.

Mästaren Strindberg

2008-02-21T21:16:00.002+01:00

Besökte Stadsteatern i går och såg Strindbergs Mäster Olof.

Bortsett från trötthet efter två dagar i nordliga Sverige så var det en riktigt bra upplevelse.

Att skådespelarna sedan gjorde ett extranummer (från Strindbergs Gustav Vasa) blev en höjdare.

Inser att jag läst på tok för lite Strindberg. Får bli ett projekt för påsken. Eller sommaren.

Norrlandsturné

2008-02-21T21:02:00.003+01:00

Norrland är stort. Jättestort.

Ja, jag vet. Det är så storstadsförutsägbart att säga så, men det var faktiskt det första som slog mig. Bortsett från att det var kallt. Vilket också tydligen var en förutsägbar kommentar.

I tisdags följde jag med ministern till Luleå.

I onsdags var det Umeå på schemat. Poliser, polisutbildning och Brottsoffermyndigheten har besökts.

Det blev två fullstoppade dagar med mycket information och många intryck. Utöver det faktum att Norrland är stort.

Välförtjänt medlemsras

2008-02-17T19:12:00.003+01:00

Den rikskände pastorn Åke Green blev utesluten ur IOGT-NTO för två veckor sedan.

Ett rimligt skäl hade väl varit att pastorn börjat dricka öl till frukost eller förespråka cider till spädbarn, men nej då.

Pastorn tyckte fel. Dessutom i helt icke-alkohol-relaterade frågor.

Trots att jag är nykterist så kan jag inte låta bli att vara åtminstone lite skadeglad åt medlemsraset som följt inom IOGT-NTO.

För sedan när är det relevant för en nykterhetsrörelse att utesluta medlemmar för att de tycker saker i andra sammanhang? Eller har kanske IOGT-NTO en sådan policy? Gör de i så fall en åsiktskoll när de värvar nya medlemmar?

Och på vilket sätt står Åke Greens homofobiska - och på många sätt knepiga - åsikter i strid mot IOGT-NTO:s vision om ”ett samhälle och en värld där droger inte hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv”?

(Bild från Reklamombudsmannen. )

Kvällstidningsviktigheter

2008-02-17T18:17:00.002+01:00

"Ung och snygg"? Seriöst? Är det så man vill bli ihågkommen? Vad hände med smart? Eller kanske begåvad?

Eller bara skippa hela storyn och skriva något som är viktigt?

Dessutom. Ungdom går över med åldern och när rynkorna kommer ser man ändå ut som att man blivit skrämd av ett torkat katrinplommon.

(Skärmdump från expressen.se.)

Söderkis, typ

2008-02-17T17:49:00.002+01:00

Efter en veckas förkylning och Panodilfrossa var gårdagskvällens middag med goda vänner precis vad som behövdes.

Det hela avslutades med ost från den här fantasifulla stället. Nu återstår bara vem tusan som kom på namnet.

Nästan i klass med Kladdes kebab. Men bara nästan.

Landet vs lägenhet, del 1

2008-02-09T17:15:00.000+01:00

Nej, Singstar är inte kul.

Särskilt inte mitt i natten. Och särskilt inte när det utövas av överförfriskade grannar som gör allt de kan för att sjunga/skrika Eloise och andra usla parenteser i svensk musikhistoria.

I den ständiga dragkampen mellan landsbygd och boende i lägenhet i stan är ställningen därmed 1-0.

(Peltors fantastiska hörselkåpor finns att köpa hos Jakt & Trofé.)

Milano eller megaförkyld?

2008-02-08T17:48:00.000+01:00

Hur förkyld är jag? Egentligen? Den frågan fick mig att fundera, harkla, ta en dubbel Treo-shot och till och med fundera över att käka en vitlök, eller två.

Men nej, kroppen och jag ville inte riktigt samma sak.

I går vid 22-tiden kom nämligen ett sms från underbara Lina som undrade om jag ville haka på till Milano i helgen. Kostade mer eller mindre gratis, biljetterna fixade och det enda som behövde göras var att packa ett handbagage och dra.

Förkylningen vann.

Så nu sitter jag här och känner mig bitter och oglammig, i stället för så där cool och världsvan som folk - som drar till Milano över helgen - upplevs. Alvedon någon?

Dagens vinnare är…centerpartiet!

2008-02-08T17:18:00.000+01:00

Så var det alltså klart. En av mina favoriter i Uppsalapolitiken byter parti.

Förra gången var det kristdemokraternas kommunalråd Ola Leife som lämnade partiet. Den här gången är det färgklicken Annette Stavenow.

För min del kom det knappast som någon överraskning, men vänsterpartiets kommunalråd Ilona Satmari Waldau försöker som vanligt hitta begravda husdjur, vilket sannolikt är att försöka få det hela lite smaskigare än det är.

Annette och jag har haft flera samtal om ideologi, sakfrågor och partikulturer. Och det är bara att konstatera att det bor en liten centerpartist i Annette. Trist för kd, men grattis centerpartiet!

Nu får du se upp Lars O!

Som piano, fast utan tangenter

2008-02-06T21:42:00.000+01:00

Avslutade kvällen med att gå på harpkonsert arrangerat av turkiska ambassaden.

Det hela ägde rum i Konserthuset och jag har nog aldrig sett så många diplomatbilar samlade utanför samma ställe.

Själva konserten var kanske aningens lång och stundtals lite sömnig, men eftersom det var min första harpkonsert vet jag inte riktigt vad jag hade väntat mig. Blev dock fascinerad över vad man kan göra med en harpa och tvekar inte att gå igen om det bjuds.

Växjötour, forts

2008-02-06T21:12:00.000+01:00

Brokvists semlor höll på att bli gårdagens kvällsmat, vilket - kom vi överrens om - hade varit helt ok eftersom det var fetisdagen.

Det visade sig dock att kvällsaktiviteten slutade i rimlig tid så hann vi även med ett besök på den prisbelönta restaurangen PM och vänner.

Jag testade deras ankbröst, som var helt ok. Hade nog väntat mig lite mer, men alla tänkbara invändningar vägdes upp av den efterföljande Crème brûléen. Tro mig, det är värt att åka till Växjö bara för att få smaska på den!

Växjötour

2008-02-06T20:53:00.002+01:00

Har varit i Växjö sedan i går. Ministern har talat på konferens och gjort flera spännande besök.

Träffade flera bekanta ansikten och fick visa mina Växjöskills, vilket iofs inte är mer än att hitta till Bankomat och mat.

En stor eloge till Johan Hultberg (politisk sekreterare i landstinget) som hade ordnat och styrt på ett fenomenalt sätt!

(Ministern talar på konferens om ungdomsvåld. Proportionerna är tämligen missvisande. Sveriges justitieminister ryms inte under ett barbord.)

Behovet av att vara unik

2008-02-04T21:29:00.000+01:00

Köpte Plaza Kvinna i helgen efter att Dagens Media skrivit att den nu var lite hippare. Blev inte ett dugg imponerad.

Tog därefter steget att bläddra i tidningen TARA. Vill också säga det att det inte har gått så långt att jag köper TARA, men den råkade ligga i lunchrummet på jobbet, så det är nog någon annan som köpt den. För inte prenumererar väl justitiedepartementet på den? Måste kolla.

Hur som helst. I denna tidning fanns en liten "årsfavoritsammanställning". Man ska tydligen gilla Måns Zelmalöf (eller vad han heter), klä sig i Odd Molly (stickade prylar med touch av norsk lusekofta på syra) och, nu kommer det - gilla Havtorn.

Havtorn, detta fantastiska lilla bär (även kallat nordens passionsfrukt) är genialiskt gott.

Den senaste månaden har jag gått och bara väntat på att få frågan vad jag har för favoritbär, bara för att kunna droppa "Havtorn" och verka kultiverad utan dess like. Inte för att folk brukar ställa den frågan, men om de hade gjort det hade jag - för en gångs skull - haft ett riktigt bra (och säkert unikt svar).

Men. Tack vare TARA kommer en hel generation med 40+ kvinnor att svara likadant. Måste säga att jag känner mig lite snuvad på konfekten. Inte för att det egentligen spelar någon roll.

Eller jo, faktiskt. Det kändes mycket roligare att dricka Havtornste innan alla Sveriges rynkkrämstörstande TARA-läsare hade fått lära sig att det var gott och trendigt.

Så nu har jag återgått till att svara att "Lingon" är mitt favoritbär när folk frågar. Om nu någon skulle undra.

(Bild från tara.se.)

Friskvård är mer än fotboll

2008-02-03T20:39:00.000+01:00

Äntligen verkar det som att även ridning kan få kallas för friskvård.

I dagsläget finns det märkliga regler som godkänner bordtennis, badminton och bandy, men inte ridning, golf eller segling.

Tack vare skatteutskottet, med herr Hedquist i spetsen, verkar det nu som att reglerna blir neutrala - arbetsgivaren ska själv få välja vilken friskvård som ska subventioneras.

Ridsportförbundet jublar så klart. Jag kan inte annat än instämma.

(På bilden syns min kuse, dock i tvivelaktig vinkel.)

Lördagstankar

2008-02-02T17:10:00.001+01:00

Valde att stanna kvar i Stockholm den här helgen efter att åkt till Småland som en jojo ända sedan nyår.

Började dagen med två timmars lyxfrukost.

Hann igenom nästan hela tidningsskörden och några roliga bilagor från veckan som gått. Detta ackompanjerat av nybakade croissanter från Xoco (eller 22 kronors lycka av smör, som de egentligen borde kallas). De måste upplevas!

Blev för övrigt glad för Sarkozys skull för att han lyckats gifta till sig vackra Carla Bruni.

Blev sedan mindre glad när jag läste att den trevlige Johan Lundberg, chefredaktör på Axess, utpekas som ”galen” av en gök i Sveriges Kulturskrifter. Snacka om sandlåda!

I stället för småländsk luft och hästryggen blir det nu Svensk Maffia, te och öppen brasa. Inte helt fel det heller, även om det förstnämnda sannolikt är mer hälsofrämjande.

Hallå?

2008-01-31T20:17:00.000+01:00

Min telefon har varit inlagd på Teliasjukhuset i två veckor. Högtalare och tangentbord har bytts.

I torsdags fick jag tillbaka den. I dag insåg jag att det bara är vid varannat samtal som motparten hör mig. Jag hör däremot dem alldeles utmärkt när de skriker ”hallå, HALLÅ?!” i andra änden.

Mitt förhållande till Telia är inte helt kärleksfullt.

Ända sedan den dag jag insåg att mitt köp av Teliaaktier var lika begåvat som att kratta löv i motvind, har jag fått en liten bitter känsla i kroppen när jag ser deras butiker.

Kanske är det därför jag stör mig så in i norden på deras saktfärdiga service när man kommer in på något av de lila försäljningsställena.

Kanske var det därför jag blev sur på Teliatjejen som på ett pedagogiskt (!) sätt försökte förklara att jag minsann inte alls kunde lämna en tusenlapp i depostition. En sak gick däremot bra.

Ska dock tillägga att i butiken med deposition-är-en-sak-tjejen får man service direkt.

Och förmodligen är det därför jag kommer trava tillbaka dit i morgon. Precis på samma sätt som att jag jämt inbillar mig att asiatstället i Gallerian har stans bästa kyckling i jordnötssås, trots att den är så stark att jag jämt får nöja mig med riset.

(Bilden på burktelefonlösningen finns på SVTs sida. Där finns även tips på hur man tillverkar en burktelefon, gör en magisk kapsyl eller tillagar en dammråttesoppa.)

Ålderstecken?

2008-01-30T22:24:00.000+01:00

I förmiddags bokade vi in fredagskvällen för sociala aktiviteter med vänner. ”Attans”, var min första tanke, ”då missar jag ju På Spåret”.

Ja, så är det.

Jag har fastnat i På Spåret-träsket. Jag har tittat fyra veckor i streck. Jag har kunnat tre publikfrågor, listat ut resmål på varierande poängnivå och förfasats över de usla musikinslagen (ta bort dem!).

Jag är fast.

I lördags hamnade jag återigen i en På Spåret-diskussion. En sådan där som handlar om att upprepa ordvitsar, kunna dra publikfrågan och hävda att man kunde svaret (jag kunde svaret).

Farmor, 91-år, gav sig in i samtalet och kontrade snabbt. ”På Spåret?! Nehedu, fredagar är det Letts Dans. Oldsberg får vänta till reprisen.” Därefter sågade hon pappas idé om att titta på Landet Runt med motiveringen att ”något roligare fanns det väl ändå?”.

Därefter började en Let’s Dance-diskussion och jag var helt bortdansad.

Jag har därmed kommit till insikt om att mitt På Spåret-tittande inte handlar om att jag blivit tokgammal.

Förklaringen är nog snarare att jag finner glädje i att - genom att klura ut halvtramsiga ordvitsar - kunna mörka mitt tokdåliga lokalsinne och i stället finna mig själv skrikande saker som ”Karlstad! Luleå! Malmö!”.

(Bild från SVTs hemsida. Fotograf okänd.)

Ibland händer det

2008-01-30T21:41:00.000+01:00

I eftermiddags besökte jag Folkets Hus i Uppsala igen. I dag var det Lindahldagen och jag var sidekick till ministern. I vanliga fall har det varit kommunfullmäktige som fått mig att gå dit.

I pausen träffade jag ett gäng välkända ansikten.

Riksdagsledamoten Lennart Hedqvist drog sitt vanliga skämt om att jag får hans plats om/när han ”trillar av pinn”. Tove Lifvendahl ryste av blotta tanken på tidigare KF-möten i lokalen. Och av John-Erik Thun (s), KF-ordförande 02-06, fick jag en bamsekram.

Och då slog det mig, jag saknar kommunpolitiken.

I alla fall ibland och åtminstone de gånger som mötena inte har varit till för mötenas skull, utan för att besluten spelat roll. Det utesluter en lång rad tillfällen, men ändå.

(På bilden, tagen halvt underifrån talarstolen, syns Svenskt Näringslivs ordförande Signhild Arnegård Hansen.)

Ungdom går över med åldern

2008-01-29T23:22:00.000+01:00

Middagsgästerna har just gått hem. Temat för kvällen blev rätt naturligt födelsedagar, ålder och noja förknippat med det senare.

Inte helt konstigt eftersom hälften av kvällens skara (läs: två) nyligen klivit över tröskeln till det tjugosjätte levnadsåret.

Äntligen, säger jag, och väntar ivrigt på att få bli 32. Det verkar vara en perfekt ålder. Ungt, men ändå inte genomskrynklig.

Inom politiken har jag ofta fått höra att jag är/har varit ung. Då med en stark underton av för ung.

Visst, erfarenhet är viktigt och det ska inte underskattas, men jag blir saligt trött på dem som talar sig svettigt varma om vikten av att ”få in unga i politiken” och att ”samhället ska vara representerat”, och håll i er ”att våga satsa på nya ansikten”.

Sedan när det väl kommer till omröstning är det ändå de gamla stötarna som nött stolssitsarna tunna som ändå sitter kvar. Ålder ger respekt helt enkelt.

Kom just på att jag som gästbloggare hos Upsala Nya Tidning skrev ett inlägg på ungefär samma tema. Det gav en hel del respons från personer som kände igen sig. Men, hav förtröstan, även ni blir äldre.

(De vackra tulipanerna fick jag av ministern på jobbet i går. De förgyller mitt skrivbord och påminner mig om att jag är ett år närmare 32.)

Årets första kalv…

2008-01-29T23:14:00.000+01:00

…vaggade omkring i ladugården i söndags morse.

Nykläckt på min födelsedag till och med. Inte illa. Lilla Göte är naturligtvis helt bedårande.

I övrigt tillbringades helgen, och födelsedagen, mestadels på hästryggen. Tror att det snart går att hitta några små muskler på hästkraken.

Granskog på stockholmska

2008-01-24T19:08:00.000+01:00

Opera vs opera

2008-01-24T18:53:00.000+01:00

Direkt efter nyår åkte vi ner till Köpenhamn för se Verdis Don Carlos på den hyggligt nybygda Operaen. I går begav vi oss till Kungliga operan i Stockholm för att se Wagners Rhenguldet. I dag hör jag höga toner framförda av bastanta damer i huvudet.

Det finns säkert något sånt där kulturellt codex att man inte kan jämföra en opera med en annan, men några saker slog mig ändå.

Opera ska vara på italienska (1-0 till Don Carlos). Opera ska uppföras i gamla pampiga hus med kolonner, guld och tung sammet (1-1. Fast å andra sidan var det rätt läckert att få se det nya operahuset i Köpenhamn).

Men i dag slog det mig. Jag är kulturellt utmattad. I går delade vi till och mer loge med Horace Engdal och Ebba Witt Brattström. Kan det bli mer kulturella poäng än så?

Nu blir det kulturstopp för resten av månaden.

(Bild från Kungliga operans hemsida. Fotograf Mats Bäcker.)

Jag träffade Härjedalsföreningen…

2008-01-24T18:42:00.000+01:00

...och lurade till mig den här t-shirten.

I går träffade ministern Härjedalsföreningen och jag hakade på. Det var sannerligen ett glatt gråhårigt gäng.

Med hjälp av snälla människor på riksdagen fick vi en rundtur och fika. Som tack gav föreningen oss t-shirtar. Men bara om vi hade besökt Härjedalen. För det hade vi väl?

- Självklart! utbrast jag och tänkte på den gång jag följde med ministern till Östersund.

Tillbaka på kontoret berättade jag om min erövring i storlek XXL. Och fick snabbt klart för mig att Östersund inte alls ligger i Härjedalen.

Jag har alltså lurat mig till en t-shirt. Fast det var ju i god tro. Och jag har nog flugit över Sveg. Kanske.

Kulturkoftan Karolin

2008-01-17T21:01:00.001+01:00

När jag i tisdags berättade för Erik att jag skulle direkt från jobbet till teatern var det knappt någon reaktion alls. ”Jaha, igen?”

Och då slog det mig. Herregud, jag har blivit en kulturkofta! Eller ja, kanske inte riktigt, men jag är på god väg. Kanske.

Men i tisdags bar det i alla fall av till Stadsteatern och ”Övervintrare”. Hade riktigt roligt under de 2,5 h det hela pågick. Göran Ragnerstam var lysande och Shebly Niavarani imponerade stort. Dialogen var rapp, rolig och lite oväntad.

Det ena som förvånade, och ärligt talat störde lite, var att publiken var äldre än väntat. De rynkiga tanterna hängde inte riktigt med, och såg stundtals lite generade ut över dialogerna. Stämningen blev därefter.

Det andra som förvånade, och faktiskt tog ner hela upplevelsen, var avslutningen. När de fem skådespelarna kom ut och tog emot applåderna såg de ut som att de just varit en sväng på ICA och köpt en liter mjölk. De hade den där ”Jaja, det var det ja. Nu går jag hem och kollar på TV”-minen.

Måste säga att jag fick en liten känsla av att jag bara tagit upp deras tid, men jag hade ju i alla fall kul.

(Bilder från Stockholms stadsteaters hemsida. Fotograf Mikaela Westerholm.)