Inte konstigt att jag har varit grinig hela dagen.
Vaknade av att grannens nykläckta unge började skrika klockan 01.00.
Sedan, framåt sjusnåret, fick jag upp adrenalinet rejält när nyheten om att äganderätten är ett begrepp som betyder absolut ingenting för vissa trumpetades ut i den statliga radion.
Det var naturligtvis inte formulerat just så. Men slutsatsen av inslaget som berättade att
Skogsstyrelsen har förbjudit en skogsägare i Västerbotten att ta ner sina träd, var just det.
Skogsstyrelsen vill i stället att Harald Holmberg, som trädens ägare heter, ska ta ner rubbet och göra ett fult kalhygge av det hela. Harald vill arbeta efter en annan modell. Det hela har gått så långt att det tas upp i länsrätten.
Därför blev jag riktigt glad när Åsa Sundman på Sveriges Radion ställde
följande fråga:
"Men det är hans skog och hans pengar som han i så fall förlorar. Är det inte upp till honom då att välja den metoden?"Men, säg den glädje som varar. Så här svarade
Skogsstyrelsens Claes Fries:
"Som skogsägare har man ju väldigt stor frihet att bruka sin skog med olika metoder men det finns vissa ramar då som man inte får komma utanför och det här är en sådan ram, alltså att skogen blir så gles att den växer så dåligt så att samhället tycker att det helt enkelt är för dåligt."Vadå "Samhället tycker det är dåligt"?!
Claes, jag tillhör också "samhället". Och jag kan säga dig att jag tycker baske mig inte att det är dåligt att Harald bestämmer över sin egen skog. Det är ju, just det, hans egen skog. Han har betalat för den, han sköter den och han har en långsiktig plan för dess tillväxt.
Att planen sedan inte överrensstämmer med hur du, eller Skogsstyrelsen, kanske skulle gjort det är en helt annan sak. Det är nämligen inte er sak.
(Bilden kommer från Backa Teater i Göteborg. Där kan man just nu se pjäsen "Dumstrut" som handlar om vad som är rätt och vad som är fel. Pjäsen är bara en timma lång och om du, Claes, har vägarna förbi så bjuder jag dig gärna på en föreställning så att du får en liten funderare.)
