Åsså lite reklam…

Jag dricker inte alkohol. Jag röker inte. Jag gillar inte godis. Men ja, jag erkänner. Jag har en last. Jag är beroende av snygga magasin, tidningar och böcker.

Om de dessutom innehåller intressant läsning, och är läckert layoutade är saken klar. Måste ha!

Från den högra politiska flanken har det varit lite tunt med sådan läsning. Men så kom magasinet Neo. Snygga illustrationer, bra läsning och kloka politiska åsikter. Äntligen!

Från senaste numret rekommenderar jag särskilt ”Sagolika Sverige” där två riksdagsledamöter, tillika äkta makar, låter skattebetalarna betala semesterresan till Mexiko. Dessutom, missa inte ”Könet sitter i hjärnan” där läsaren tas med på en biologisk förklaringsväg till varför kvinnor och män är olika.

Prenumerera nu! …eller läs åtminstone ”Könet…”-artikeln via den här länken.

Talarkväll hos MUF.

Tjoho! I kväll har jag varit på besök hos Moderata ungdomsförbundet i Uppsala län och pratat om min riksdagskampanj.

Valrörelse? Ja tack!

Releaseparty med Norberg.

Gårdagens marathondebatt i Kommunfullmäktige avslutades på ett trevligt sätt. Jag åkte helt enkelt därifrån. Målet var den stora staden i söder och releaseparty för Johan Norbergs nya bok; När människan skapade världen.

Mycket folk, glad stämning och härlig 80-tals musik förgyllde kvällen. Mer releasepartyn till folket!

Nu återstår bara att läsa boken. Som säkert håller lika hög kvalité som gårdagens galej.

(Bild från Johan Norbergs hemsida.)

KF; Lågstadiet-flashback.

Ulrik Wärnsberg gillar overheadbilder. Nu visar han en massa bilder och staplar.

Eller rättare sagt, hans medhjälpare visar och bläddrar bland bilderna. Ulrik själv står i talarstolen och utstöter med regelbundna mellanrum ”nästa bild”, ”nästa bild, ”byt”.

Lågstadiets diavisning känns skrämmande nära.

KF; I Stavros värld.

”Det går bättre och bättre. Och fler och fler kommer i sysselsättning.”

Så inledde Stavros Giangozoglu (s) debatten om särskilda inriktade insatser.

What?

Hur förklarar Stavros att nästan var tredje person mellan 16 och 24 år saknar jobb? Att närmare 147 000 ungdomar står utanför arbetsmarknaden? Och att den totala ungdomsarbetslösheten uppgår till 28 procent? Och att ungdomsarbetslöheten bara blir högre och högre? Är det definitionen på att det "blir bättre"?

Men jösses vilken härlig vardag Stavros måste ha. Det verkar ju inte finnas ett enda område som inte redan är perfekt. I fablernas värld. I Stavros värld.

(Bild från Uppsala kommun.)

KF; kasta ut dem!

Jahaja, då var det KF igen. Nu debatteras vård och valfrihet. Vänstermajoriteten tycker att vård är bra, valfrihet dåligt. Föga förvånande.

Mer anmärkningsvärt är att de hittills inte lyckats argumentera för sin sak med något annat än känsloargument. Centerpartiet, med kommunalrådet Lars O. Ericsson, har tröttnat på den kommunala sandlådan. Nyss var han uppe och röt ifrån.

”Vänsterpartiets Monica Lindgren Pettersson var uppe här tidigare och sade, nästan med stolthet, att hon inte alls hade suttit vid makten i tolv år.

Nej, det har ni inte, ni har hoppat av ett antal gånger. När det inte passar er.

Om jag var Lena Hartwig då hade jag kastat ut er för länge sedan. Ni har varit ett hiskeligt bekymmer!”

Trots förbud att applådera (vilket i sig gör att stämningen blir mer sömnig än vad den skulle kunna vara), vågade några smälla lite uppskattande i handflatorna. Några av de socialdemokratiska ersättarna kunde dessutom inte låta bli att le lite instämmande.

Splittringen var bra och nödvändig…

Lantbrukarträff i Enköping.

Efter en lång dag på budgetfullmäktige går det inte att undvika att var lite mosig i huvudet. Så många konstiga uttalande…och så många upprepningar.

Vilken tur att det finns vakna politiska sekreterare som lyckas hålla koll på snurrigheterna.

I kväll skolkade jag från Kommunfullmäktige och begav mig i stället till pepparrotsstaden Enköping. På programmet stod en lantbrukarträff tillsammans med Miljö-och jordbruksutskottets ordförande Catharina Elmsäter Swärd.

Genmodifierade grödor, energi och närproducerad mat var några av frågorna som diskuterades. Tack för inbjudan!

(Foto: Michael Töråsen.)

KF; Jerrestål på avbytarbänken.

Ta da! I dag gjorde hon entré. Blivande fp-kommunalrådet Karolina Hilding gjorde inhopp i gruppledarrundan och Jan-Ove Jerrestål fick snällt sitta kvar i bänken och titta på.

Lite nervös var hon allt, men efter ett tag sparkade det igång och det nickades medhållande i de Allianspartistiska bänkarna. I replikrundan lyste Hilding extra mycket. Det här blir en spännande valrörelse!

KF; Hartwig vill vara ensam.

Kommunstyrelsens ordförande Lena Hartwig måste ha vaknat på fel sida i morse, eller kanske var hon bara irriterad över att komma för sent till KF-mötet. När hon inledde dagens gruppledarrunda var det med argsint stämma.

Innehållet var däremot som väntat. Hartwig är nöjd och stolt över Uppsala, men framförandet gjorde att man lätt kunde tro motsatsen.

”Hon måste ha käkat taggtråd till frukost”, viskade en person i bänkraden bakom.

Att det knakat en del inom vänstermajoriteten även i Uppsala har inte gått att dölja. Har det månne gått så långt att Hartwig helst skulle vilja slippa mp och v? Kanske var det också det hon syftade på när hon avslutade sitt aggressiva anförande?

”Vi ska verka för ett alliansfritt Uppsala.”

En lektion i demokrati.

Nu bär det av till Kommunfullmäktige. I två långa dagar ska det debatteras budget för det kommande året. Utfallet? Tja, majoriteten är ju per definition flest så det vore konstigt om de inte får som de vill. Tyvärr.

Men debatteras ska det. Det kallas demokrati.

Kan åtminstone hoppas att någon lyssnar på Alliansens motförslag. För de är väl värda att fundera på (och genomföra). Om inte annat bara för att se att fyra partier med fyra olika partikulturer ändå kan komma rätt bra överrens.

Knak…och brak?

Oj oj. Nu knakar det i fogarna inom vänsterblocket.

Miljöpartiet sätter miljöpolitiken i andra hand om de ska leka med moderaterna, hotar Camilla Sköld Jansson, andre vice ordförande i vänsterpartiet.

Det är inte en alltför avancerad gissning att det sitter en och annan miljöpartist ute i landet som nickar instämmande mellan tuggorna på de ekologiska kakorna. Sköld Janssons uttalande vet var det tar.

För. Vem har inte hört mp hota med ”miljömonstret moderaterna”?

Eller som en ung gröngöling närmast desperat kved på en skolkampanj: ”Ni kan inte miljö. Ni är moderater. Då kan man inte sånt. Varför tror ni vi heter miljöpartiet? Det är vår fråga.”

Ja ja. Det blir nog bra. Till saken.

Knakar det tillräckligt mycket för att braka?

Njae…viljan att sitta kvar i maktens korridorer väger tyngre än några spretiga utspel. Miljöpartiets dryga fyra procent väger tillräckligt tungt för att de även i fortsättningen ska få vara med och leka. Trist. Lite mer rock n'roll i svensk politik hade inte skadat.

(Bilden från Livsmedelssverige.)

Grattis Borghild…och mamma.

Råkar du vara en av de 222 personer i Sverige som heter Borghild i förnamn? I så fall; grattis på namnsdagen!

Om inte, vilket är mer troligt, kanske du har en mor eller mormor som är värd att uppmärksamma. Det är ju trots allt mors dag. Ett trevligt kommersiellt jippo som har blivit en fin tradition väl värd att fira.

Grattis mamma!

Flörten fortsätter…

Det här med vårkänslor är något som fått lite märkliga uttryck på vissa håll. Miljöpartiet är ett tydligt exempel.

Inte nog med att de gröna återvinningshjältarna flörtat med centerpartiet och folkpartiet. Nu utesluts inte heller moderaterna som tänkbar regeringskamrat.

Fast det är klart. Det är ju roligare att leka med fyra trevliga kompisar som gillar varandra, än att vara med i ett gäng där osämja och dålig stämning präglar vardagen.

Att miljöpartisterna har gått alltmer mot höger har det grymtas om från en del håll. Men faktum kvarstår fortfarande; den gröna politiken, med tankar såsom friår och kvotering, har en bra bit kvar innan den med fördel kan kombineras med de frihetliga tankarna i Alliansen.

Kommunicera mindre?

Om jag missat att det är någon slags "lura-dina-europeiska-medmänniskor-med-knasiga-förslag-dag" just i dag bör ni bortse från detta inlägg. Det känns ju alltid så pinsamt när man går på de där låtsas-historierna som tidningarna trycker på första april.

Tyvärr tror jag att den här mannen finns på riktigt...och menar allvar med sitt utspel.

Vi vet sedan tidigare att alkoholen beskattas för att folk ska supa mindre. Vi vet också att cigaretter och dylika tingestar beskattas för att folk ska röka mindre. Dessutom vet vi att det hotades med en "fett-skatt" på osund mat för att folk inte skulle bli så tjocka.

Men vad tusan tänkte den här Europaparlamentarikern? Nog för att miljöpartiets ungdomsförbund uppmanar till en TV-fri vecka för att i stället ”sätta på verkligheten”. Men att beskatta sms och mail?! Ska vi kommunicera mindre?

Vore det inte bättre att se över det egna boet innan en massa galenpanneförslag ploppar upp? Kanske att de skulle nöja sig med att hålla till på ett ställe?

Som den hårdnackade aktivist jag är, ska jag genast ta och protestera genom att okynnesmaila. Ha!

Tomteverkstan’ inledd.

I dag börjar Miljöpartiets kongress i Borås. Peter Eriksson kommenterar valmanifestets 38 miljarders satsningar så här:

”Vi har försökt att skriva dem så att det ska gå att genomföra.”

Jaja, men har ni lyckats då?

(Bild från Fjällräven.)

Om att dansa motvals.

Är hela landet i chocktillstånd efter morgonens jordbävning? Är det masstrejk? Utegångsförbud? Pingiscup i Pajala?

Tankarna var många i morse när jag kom utanför dörren. Innan jag kom på att det är helgdag. Röd dag. Vilodag. Ute-på-landet-dag. Köa-på-Ölandsbron-dag. Allt-utom-arbeta-dag.

Själv tog jag tåget till stora staden Stockholm för att göra tvärt emot. Arbeta. Slippa köer. Vara i stan. Kändes rätt märkligt ska jag villigt erkänna, men det fanns gott om platser på tåget i alla fall...

Tids nog får man cykla.

Varje gång jag ställer cykeln vid centralstationen i Uppsala kommer jag att tänka på den där historien om de gamla gubbarna som var ute och fiskade i sin eka.

”Hur ska vi komma ihåg var vi lade garnet?”, frågade den ena.
”Gör ett märke i relingen”, svarade den andre självsäkert.

Precis så känns det när man parkerar i den djungel av ekrar, cykelskelett och styren på området mellan stationen och stadshuset. Visst finns det vissa koordinater att gå efter; det krokiga trädet, den tredje lyktstolpen eller min personliga favorit ”vid den röda cykeln”.

Men nog tusan är cykeln ändå som uppslukad av sina cykelkompisar när man kommer tillbaka och behöver den.

Ibland blir det dessutom en kamp mot klockan. Som i går natt. Jag jagade min cykel och pojkgänget i cykelstället bredvid jagade efter olåsta, eller kanske snarare lättstulna, cyklar. Helt ogenerat.

Den byteshandel som råder utanför stationen är inte okej. Bara för att någon stulit din cykel har du inte rätt att sno någon annans. Ett onödigt statement? I Uppsala - knappast.

I Uppsala klaras 1% (en procent !) av de anmälda cykelstölderna upp. Ska det verkligen behöva vara så?

Magister Johansson!

Efter nio månader var det äntligen dags. Jag har blivit magister!

Pressleget kom i måndags, nu kan jag kalla mig journalist och verkligheten börjar i morgon. See you out there!

Tack för väckningen Matz.

Djurskyddsmyndigheten. Jag får hjärtklappning bara av ordet. Andas. Andas.

Efter nattens sträckläsning av projektarbeten (mina journalistkursare kan det där med att skriva) trodde jag att det skulle vara svårt att komma upp till morgonens nämndmöte med valberedningen. Men icke.

”Hästar ska inte få vara ensamma”, trummade radion ut. Tjonk! Pulsen uppe i marschtakt.

Sedan tidigare vet vi att man inte ska få agna med fisk - för fiskar har känslor. Men! Det är ok att fiska fisk (har inte de fiskarna också känslor i så fall?). Vi vet också att hästar inte ska stå i spiltor. Allt tack vare Djurskyddsmyndigheten.

Lägg ner! Folk har mer vett än vad Matz & Co tror.

Åh! Tack för…mojängen?

Det där med att ge bort presenter är inte alltid det lättaste. Men frågan är vad Uppsala kommuns irländska vänner tänkte på när de gav bort den här…klubban?

Kommunalrådet Ola Leifes beskrivning, ”det ser ju nästan ut som ett tortyrredskap”, är förmodligen den bästa beskrivningen hittills.

Efter allt springande i stadshuset är det denna monter som jag oftast fastnar vid. Det finns massor av märkliga prylar som kommunen fått under åren. Fat, stenar (!), vaser och några oidentifierbara mojänger.

Själva montern finns i kommunalrådskorridoren. Inget konstigt med det. Men att prylarna ligger inlåsta? Fast vad vet jag. Det kanske är högt värde på den svarta marknaden?

KS; J-O snyggast som vanligt.

Dagens Kommunstyrelsemöte var rätt förutsägbart. Det hettade liksom aldrig riktigt till.

Efter lunchens ”roliga timme”, alltså prat och snack om framtvingat ämne (i dag ”frisknärvaro i kommunal verksamhet”), ajournerades mötet. Pausen på utlovade 15 minuter blev 20 minuter, som blev 25 minuter, som blev 30 minuter.

I korridoren syntes borgerliga politiker småprata, fika och skämta. Vad s, v och mp gjorde har jag ingen aning om, mer än att de satt inlåsta i KS-salen och försökte komma överens om hur de skulle rösta i frågan om översiktsplanen.

Bonus; Snyggast klädd var, som vanligt, folkpartiets kommunalråd Jan-Ove Jerrestål.

Sökes: MAKT!

”Miljöpartiet vill regera med folkpartiet.”

Sökes: Större partner med maktambitioner.
Finnes: Litet, desperat 23-åring som gillar att ströva i skogen.

Lite för pinsamt för att vara sant. Tror tomtarna, seriöst, att folkpartiet skulle överge sina liberala ideal för att börja kompromissa med förbudsivrare? Men konstigare saker har hänt när makten lockar…

Kom ihåg den här dagen. Maskrosorna flörtar med blåklinten. Blå rosor eller maskklintar? Undrar vad Linné skulle sagt...

Grattis Linné!

"Ja må han leva uti hundrade år...", känns lite fel i sammanhanget. Möjligen att "med en enkel tulipan", skulle passa bättre för dagens födelsedagsbarn; Carl von Linné.

Det är sannerligen inte varje dag man får vara med och fira en grabb som snart fyller 300 år.

Mannen under peruken (det är faktiskt inte Linné på riktigt) heter Hans Odöö

Mer om Carl von Linné finns att läsa här.

299-års kalas!

Det är inte varje dag det kommer brev efter klockan 22. Men nu trillade det in en inbjudan. Till födelsedagskalas för att hedra en stor kille.

I morgon är det nämligen 299 år sedan blomsterkungen Carl von Linné föddes och det ska naturligtvis firas med kalas!

Morgonen kommer därför att inledas med en liten försmak på det stora jubileum som kommer nästa år.

Dessutom blir det en trevlig start på en dag som kommer att innehålla möte, möte och möte. Både ett Kommunstyrelsemöte och Kommunfullmäktigegruppsmöte ska avverkas.

Håll i hatten!

Ungdomligt att avbryta?

Sitter och kollar på partiledarutfrågningen i TV4. Ahhh! Vad irriterande programledarna är!

Nog för att politiker brukar vara omöjliga att stoppa när de börjar prata, men de ska väl åtminstone få berätta om sina lösningar utan att bli avbrutna? Fast det kanske var det som var innebörden av "ungdomlig touch"?

Stavros, sluta skylla från dig!

Det ser inte bra ut i den svenska skolan. Resultaten sjunker. Uppsalas grundskolor ligger under genomsnittet.

Orsaken? Dåligt ledarskap? För många direktiv som pekar åt olika håll? Lärare som tvingas göra sysslor som tar tiden från deras undervisning? För mycket fokus på formen och inte på innehållet?

Nej, knappast. I alla fall om man ska tro kommunalrådet Stavros Giangozoglu (s). Det är politikerna som var verksamma 91-94 som är orsaken...igen... och ”det är lärarnas fel”, menar Stavros.

”Vilken tur då att ekonomin går så bra”, tänker den som suger åt sig Stavros budskap, ”nu går det att fixa de där dålig lärarna.”

Den som tänkte så blev antagligen något förvirrad när nästa sida i UNT slogs upp; ansvarig skolnämnd går med 19 miljoner minus! Jahaja. Vilket påläst kommunalråd vi har…

Det går inte att komma från det faktum att Stavros Giangozoglu är påkommen med fingrarna i syltburken. ”Det var inte jag", "det är inte mitt fel”, upprepar Stavros och det vet i tusan om han inte tror på det själv, så många gånger som han skyllt ifrån sig.

Stavros, det är politiker som du som gör att förtroendet för politikerkåren är i botten.

Ta ditt ansvar! Sluta skylla på något som hände för 12 år sedan. För inte har ni väl så usel politik att ni inte skulle kunna räta till saker på över ett decennium? Eller?

(Bild från Stockholms universitet.)

Fler mot strömmen!

Nej du, inte ens här går du säkert från gårdagens spektakel. Jag har inte tittat på Eurovision song contest på…ja, jag vet inte hur många år. Men i går fick det en chans. I trevligt sällskap dessutom.

Och vilken seger det blev!

Av någon anledning är det alltid något som vaknar till liv i mig när någon vågar utmana den rådande föreställningen. Vågar sticka ut. Vågar köra ”sin grej”.

Finländarna vågade – och vann. Ärligt talat var de mina favoriter, i alla fall på delad etta med litauernas bidrag.

Det behövs mer sådant. Fler som vågar gå mot strömmen. Fler som vägrar räta in sig i leden.

Fast det krävs en hel del mod när man bor i Sverige.

Det ekar på gågatan.

Inte ens änderna i Svandammen verkade vara på topphumör i dag. Var är solen? Var är värmen? Vad göra?

Söndagar i Uppsalas centrum är rätt avslagna. Affärerna öppnar sent och stänger tidigt (de få som har öppet över huvud taget). Gågatan liknar Borgholm på vintern. Fotsteg som ekar mot de igenklappade lokalerna.

Var är egentligen alla människor? I kyrkan? Hemma? Är alla studenter på bibliotek och tentapluggar? Är det pensionärstango någonstans? Barnvagnsrally i Storvreta?

Fast å andra sidan är söndagar i Uppsala rätt bra också. Det är ju inte så mycket på stan som drar, så det är lika bra att vara hemma och få en massa jobb gjort. Eller kanske gå till gymmet, det är ju rätt tomt där också.

Här är två söndagsläsningstips;
- Tidningen Fokus (rekommendera särskilt Fredrik Lindströms krönika om engelskans intåg i svenska språket).
- SvDs artikel om skolan i Finland.

Kvoteringstrams i UNT.

Jahaja. Då var det dags igen.

Det är val i höst. Det finns ett antal personer som kandiderar. Och det finns ett antal journalister som försöker hitta nyheter om detta. Dagens UNTartikel om egenskaperna på kandidaterna är ett praktexempel på förutsägbar journalistik.

För få kvinnor, är den stående invändningen. Poff! Domen mot centerpartiet är extra hård. För få invandrare, är nästa invändning. Smack! Där fick folkpartiet en örfil. För få som är mantalsskrivna utanför centrum. Tjoff! Moderaterna får en spark i rumpan. För få unga. Kabonk! Vänsterpartiet snavar över ett krokben.

Men hallå!

Varför är det ingen som vågar ifrågasätta frågeställningen? Varför är det inte någon som bara rakt ut säger att det viktiga är kompetensen och intresset för uppdraget?

Finns det något egenvärde i den lista som helt lyckas avspegla befolkningssammansättningen? Dessutom, hur tusan ser en sådan lista ut? Vilka grupper ska vara med? Vänsterhänta män som spelar bingo och använder glasögon när de läser serietidningar? Rödhåriga kvinnor som inte äter kött, men spelar golf och åker kommunalt?

Vilka kriterium borde vara vägledande?

Mitt svar är enkelt; kompetens! Att politiker dessutom ska leva efter socialdemokraten Gustav Möllers devis borde vara en självklarhet. Vad han sade?

”Varje ineffektivt använd skattekrona är en stöld från de fattiga.”

(Bilden från landstinget i Dalarnas hemsida.)

Grattis Karolina!

Vilken dag! I dag är det 200 år sedan John Stuart Mill föddes och jag har (nästan) namnsdag.

Personligen tycker jag att det är klart underskattat med namnsdagar. Att gå så långt som tidigare MUF-ordföranden Tove Lifvendahl, som utan problem kan rabbla upp årets alla namnsdagar, är måhända lite överkurs. Men värt att uppmärksamma? Naturligtvis!

Här är ytterligare två namnsdagstöser;

Karolina Hilding. Tar över som kommunalråd för folkpartiet i Uppsala efter valet. Lycka till! Fp och Uppsala kommun behöver fler politiker som du.

Karolina Lassbo. Rosaskrikande blogg, blont hår och modetokig. Bimbo? Knappast! Karolina har både humor, hjärna och koll på det där med ironi. Fortsätt så!

”Man kan ju inte ta time-out från sanningen”

Jag är rätt bra på att komma med hyperkritik när politiker uttalar sig i media. Inte minst när det är moderata företrädare som åker slalom med tungan samtidigt som mikrofonerna är påslagna.

I det här fallet är det klockrent.

Sven-Otto Littorin, moderaternas partisekreterare, kommenterar att statssekreteraren Danielsson tar time-out. Littorin har förståelse för hans agerande, men passar samtidigt på att lägga till:

”...men, man kan ju inte ta time-out från sanningen.”

Så bra. Så enkelt. Så rätt. Dagens guldstjärna!

(Bilden från moderaternas hemsida.)

Skvaller-Niklas på framfart.

Just nu är det ovanligt många läsare som kommer från Expressen till den här sidan (välkomna och allt sådant…).

Orsaken? Skvaller-Niklas har länkat mig från den här sidan.

För nytillkomna kan konstateras att ni befinner er i fint sällskap med besökare från bland annat Uppsala kommun, Timbro, Europaparlamentet och Regeringskansliet.

Och så naturligtvis lite billigt ”skvaller” om Skvaller-Niklas; vi har likadana datorer. Små, söta och vita. Måste vara något kosmiskt mellan oss. Planeter som står i rätt positioner eller typ så...

Trevlig Timbroträff.

I går kväll besökte jag Timbro. Ni vet den där hemska högerorganisationen som enligt de här grabbarna är en del av en stor konspiration mot det mesta här på jorden.

Konspirerande eller inte så var det i alla fall en trevlig träff.

Den amerikanske journalisten Michael Moynihan resonerade och talade på ungefär samma tema som den här krönikan i tidningen Journalisten; svensk medias val av nyheter och vinkling. Tänkvärt!

UAN; tugg och tuppfäktning.

Möten kan vara irriterande på många sätt.

Det kan vara för många möten. Hans Wallmark är moderat KS-ordförande i Ängelholm. Hans konstaterade ganska snabbt efter att han fått den posten att han ”drabbats av möten”. Samma sak verkar ha hänt det nya (v) kommunalrådet i Uppsala.

Det kan vara för långa möten. Det kan vara förvirrande möten. Det kan vara bra möten. Upplysande möten. Nödvändiga möten. Möten som kostar alldeles för mycket pengar (oftast är det skattebetalarna som står för notan). Möten där närvaro premieras framför resultat (lokala partiföreningar är skrämmande exempel på detta). Möten som avlöser möten.

Gårdagens möte med Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden var till att börja med ett upplysande möte. En representant från Sveriges Kommuner och Landsting höll ett, förvisso väldigt långt, men informativt anförande om arbetsmarknaden ut ett europeiskt perspektiv.

Därefter blev det ett tuggande möte. Pålästa och duktiga tjänstemän som föredrar sina ärenden, politiker som tuppfäktas för att markera sin åsikt och en politisk majoritet som får som de vill eftersom de just är i majoritet.

I går fick jag frågan hur många gånger jag skickat sms:et: ”Sitter på möte. Smsa om det är brådskande.”

Ärligt talat. Ingen aning, men jag vet att det blir kommer bli fler gånger framöver. Förhoppningsvis sitter jag då på möten som är konstruktiva, resultatinriktade och roliga...

Gratis film i kväll!

Gå på gratis filmvisning? Att den dessutom är rolig, underhållande och fylld av intressant fakta om Sverige gör knappast saken mindre spännande.

Bor du i Uppsala har du chansen att se Martin Borgs film ”1200 miljarder” i kväll.

Var? Ekonomikum, Hörsal 3.
När? Klockan 17.30.

Se den!

(Bilden från Allerøds bibliotek)

Kandidatskola för politiker.

I kväll har jag varit på kandidatskola tillsammans med 60 moderater.

Utbildning är till för att nuvarande och blivande moderata företrädare i länet ska vara väl rustade inför maktskiftet om 124 dagar.

Mitt anförande ägnades handlade mest om skol- och landsbyggdspolitik. Något oväntad kombination, men åhörarna lyssnade i alla fall snällt.

Hur stjäl man en traktor?

Tänka sig vad förvånade de borde ha blivit i Lidköping i dag.

För ett halvår sedan blev de bestulna på en traktor. I dag hade den kommit tillbaka igen. Med ett ångerfullt brev från tjuven dessutom. Inte illa.

Men, stopp ett tag!

Hur tusan lyckas man sno en traktor? Var gömmer man den så att den inte upptäcks? Borde inte grannarna reagera över det nya ”inköpet”?

Fast å andra sidan; vem vill inte ha en traktor att leka med efter ett besök på den här sidan?

(Bilden kommer från John Deere webshop.)

Queervänlig socialtjänst?

Hur queervänlig är egentligen Uppsalas socialtjänst?

En gissning är att du förmodligen inte funderat över det tidigare. Socialtjänsten ska väl vara helt neutral inför person oavsett vad den väljer att kalla sig, kanske du tänker. I så fall är vi inne på samma spår.

Miljöpartisten Helena Leander tycker däremot inte att det ser ut så i dag och har därför motionerat i frågan.

Under kvällens gruppmöte inför torsdagens möte med Utbildning- och arbetsmarknadsnämnden kommer vi därför att diskutera frågan i allmänhet och motionen i synnerhet.

Så om du någon gång funderat över vart dina skattepengar tar vägen har du ett av svaren här; möten där det diskuteras frågor som man knappt trodde fanns.

Spännande?

Morgonmöte om reggaefestival.

”Festival” är ett begrepp som snarare förknippas med Hultsfred än Uppsala. Men varför ska det behöva vara så?

För femte året i rad arrangeras Uppsala Reggaefestival. Kring festivalen har det funnits en hel del frågetecken och funderingar. I morse besökte jag en av eldsjälarna kring festivalen för att få lite mer inblick i kommunens agerande och vad som händer framöver.

Man kan ha åsikter om festivalen är bra eller dålig, eller för den delen om reggae verkligen är något att ha, men en sak är säker; Uppsala kommuns agerande mot de privata initiativen som ploppar upp är inte vad den borde vara.

Samma miss igen.

Jahaja. Expressenreportrarna verkar inte ha förstått den här gången heller.

För några veckor sedan blev det fel. Nu klafsar de runt i klaveret igen. Suck…

Mycket kackel…

…om höns har det blivit på den här bloggen på senaste tiden. Det här blir sista inlägget (på ett tag i alla fall).

I vilket fall som; i dag fick de små liven gå ut i friska luften. Uttrycket att ”irra som yra höns”, har kunde inte uppvisas på tydligare sätt. Men roligt verkade de ha i alla fall.

Försökte tänka ut någon intressant politisk vinkling eller parallell på detta. Typ: "det såg ut som små miljöpartister på kongress", eller "det var som förra Kommunstyrelsemötet". Men vad tusan. Det som ut som höns som just blivit utsläppta efter en lång vinter. Det borde väl ändå räcka som beskrivning?

Vackra Västervik.

I morse satte jag mig i bilen för att fara uppåt i det avlånga Kalmar län.

Först passerade jag Oskarshamn, mitt nya favoritobjekt att tycka illa om, och en tid därefter kom jag fram till vackra Västervik. Strålande sol, turister på antågande och upptinande Västerviksbor på uteserveringarna. Härligt!

Väl på plats träffade jag Västerviks-Tidningens chefredaktör Hans Holm. Det blev ett trevligt samtal om visfestival, skattesatser och kommunala bostadsbolag.

En av de frågor som är aktuella i Västervik just nu är ett eventuellt länsbyte (från Kalmar till Östergötland). Med tanke på hur Kalmar län ser ut är det inte så konstigt. Vi får väl se hur det går...

Hittehattande och hockey.

Kvällens debatt blev inte alls så tråkig jag hade befarat.

Kanske för att det var två rätt jämna debattörer som möttes. Kanske för att de båda lyste i de grenar som de läst på extra mycket i (eller kanske snarare att de blev rätt underhållande tilltufsade i de ämnen där de borde ha läst på mer).

Kanske, och dessvärre det troligaste alternativet, att jag är en sådan politisk nörd att jag nogsamt ställt alarmet på mobilen för att inte missa debatten och i stället fastna framför, gud förbjude, hockeymatchen mellan Kanada och Lettland (rätt underhållande med skor på isen dock).

Jag skulle kunna dra den vanliga repan om att ”två tydliga alternativ ställdes mot varandra – en splittrad vänster och enad borgerlighet”.

Men, ärligt talat. Det märktes faktiskt inte så mycket av det i kväll. Det skulle kunna ha gjort det. Men det får väl bli en annan gång.

Ska inte trötta ut er med uppenbara kommentarer om att Reinfeldt svarade si och Persson svarade så. Titta på debatten på svt:s hemsida om du vill veta. Bättre debatter kommer. Förhoppningsvis.

Jo just det. En sak.

Måste få dela ut ett extra plus till Persson som nu äntligen bestämt sig för att hålla glasögonen på under hela debatten och inte hittehatta med dem – på näsan, i handen. På näsan, i handen. På näsan, i handen.

Den nya avledningsmanövern, att likt en rastlös höna vagga fram och tillbaka, är betydligt mer klädsam.

Stackars Agda.

I måndags var det hönsen i Oxelösund. Några dagar innan var det fjäderfäna i Blekinge som släpptes ut ur sin husarrest efter att hotet om fågelinfluensa sades vara över.

De här stackarna får nöja sig med att titta ut på solskenet genom fönstrena.

Eftersom det inte är någon riktig sommar utan kacklande från hönsgården, kikar jag flitigt på Jordbruksverkets hemsida och håller tummarna för att även Kalmar län ska dyka upp på den ”ofarliga listan”.

Tankar om Oskarshamn.

”Vad tänker du på när jag säger Oskarshamn?” frågade den politiske redaktören på Barometern/OskarshamnsTidningen för några veckor sedan.

Diskussionen som sedan följde sammanfattades väl av den mening som kom att pryda ledarens inledning: ”Världen är stor, Oskarshamn är litet”.

Bortsett från det självklara, att Oskarshamn faktiskt är mindre än världen, finns det en underliggande, närmast syrlig, ton som på ett konkret sätt markerar att Oskarshamn har en bit kvar. Till det mesta.

Ja, ja. Jag ska inte förringa den mediala uppmärksamhet orten fick när den första influensasmittade fågeln upptäcktes här. Måhända inte så positivt, men det satte ju i alla fall orten på kartan, tänker du kanske.

Jag undrar om kommunalrådet Peter Wretlund (s) tänkte likadant när han återfann ”sin” kommun på Svenskt Näringslivs företagsklimatsranking.

”Etta! Jorå! Härligt! Hade inte väntat mig något annat”, tänkte kanske PW nöjt. Han lät blicken långsamt glida ut genom fönstret i sitt kommunalrådsrum samtidigt som han tyckte sig höra Gert Fylking ropa ”Äntligen!” utanför dörren.

Ett bra möte hade det ju varit där på Scania sist. De verkade glada över finbesöket och kakorna till kaffet var nästan lika bra som de han nu hade framför sig på skrivbordet. Sirapslängder, om han inte minns fel.

”Bra företagsklimat och bra väder. Det är Oskarshamn du!”, tänkte kanske PW och nya kommunslogans ploppade upp i huvudet likt popcornen han hade poppat i micron i går. Det var ju söndagsfilmskväll. PW slängde stolt en snabb blick på listan igen.

Till sin stora förvåning upptäckte han att listan låg uppochned! I samma stund knackade sekreteraren på dörren för att berätta att den där lokalreportern hade ringt och någon från Stockholm ville ha ett uttalande.

”Nu händer det saker”, mumlade kanske PW som råkat spilla förmiddagskaffet över den grådaskiga broschyren från Döderhultarmuseet. Dagdrömmandet var borta och verkligheten hade återigen kommit till Oskarshamn.

I dagens upplaga av Oskarshamnstidningen finns en artikel där Wretlund har gjort det där uttalandet som så många efterfrågat. Han säger sig inte ha märkt det missnöje som företagarna i Oskarshamn gett uttryck för, men han säger sig ha som ambition att ta reda på det och se vad han kan göra åt det.

Ärligt talat. Hur svårt kan det vara?

Mina tre topptips till W lyder som följer:
1. Det kommunala bostadsbolaget Byggebo går med förlust, övriga fastighetsbolag i Oskarshamn går med vinst. Kanske en ledtråd? Sälj!
2. använd miljonerna kommunen sparar (genom att slippa Byggebo) till att sänka skatten.
3. minska byråkratin för företag som vill starta och som drivs i kommunen.

Mitt topptips till väljarna i Oskarshamn:
1. byt ut de röda kommunpolitikerna mot borgerliga!

(Om det inte framgått tidigare vill jag påpeka att historien om kommunalrådet PW är påhittad. Jag vet faktiskt inte ens om Wretlund gillar sirapslängder.)

Hotbild mot hobby.

På temat ”jag blir så trött på den svenska byråkratin” kommer här ännu ett beklagande inlägg. Ta ett djupt andetag, sitt gärna ner och trösta dig med att det faktiskt än så länge är lagligt att emigrera.

Så här är det.

Hittills har det varit helt ok att förvara patroner hemma. Precis hur många patroner man själv har velat. Personligen har svårt att tänka mig att folk byggt om sina sovrum till patronförvaringslokaler, eller för den delen utgjort ett hot mot sin omgivning på grund av alla patroner de har i sin patronöversvämmande boning.

Tydligen har jag tänkt fel.

Från nästa år införs det nämligen förbud på att mer än två kilo krut hemma. Oavsett hur många som tänkt sig använda det. Funderar du på att bli sambo med en jagande partner bör du alltså tänka om…

Enligt Räddningsverket är det hotbilden som har förändrats. Patroner är stöldbegärliga och för att minska stöldrisken ska patronmängden minskas. Konsekvenser? Ett evigt farande fram och tillbaka till vapenhandlaren och en hobby som i vissa fall ställs inför närmast orimliga förutsättningar.

Patron ur!

Nykter vinprovning.

Att gå på vinprovning utan att dricka? Du kanske tycker att det låter lika knepigt som att simma utan vatten. Efter gårdagens träff med Munkskänkarna på det supertrevliga Halltorps Gästgiveri på Öland hävdar jag motsatsen.

Efter att ha testat mitt luktsinne på tio olika viner, kan jag konstatera att jag kan skilja gummilukt från krusbärsdoft. Ta da! Svårare än så är det egentligen inte och de flesta druvsorterna lyckades jag pricka in. Se där, en oanad talang måhända?

Kan i sammanhanget också nämna att Öland är väldigt vackert just nu. Dessutom slipper man att köa på Ölandsbron. Som ett tips bara…

(På bilden tronar mitt ensamma lilla vattenglas. Jag doftsnyltade i stället flitigt hos min givmilda mor.)

Skrivandet fortsätter.

Att låsa in sig på ett mörkt bibliotek för att plugga eller skriva har aldrig riktigt varit min grej. I dag fick datorn följa med ut i solskenet.

Till ljuden av bräkande lamm och kvittrande fåglar har jag dessutom kommit igång ordentligt med min artikel.

Härligt!

Lurviga champinjoner.

Likt gigantiska champinjoner hoppade de här ulltussarna omkring i solen i dag.

Gulliga och ulliga.

Med plåtburk över Sverige.

I dag har jag åkt plåtburk. Tack vare det strålande och klara vädret gick det att se hus, träd och vägar under hela resan. Riktigt roligt!

På bilden ses den plats som jag nu befinner mig på. Typ.

Ni får helt enkelt lita på mina ord att det vare sig är Helsingfors eller Haparanda, utan i stället småländska Mönsterås.

Här kommer jag att sitta under den kommande veckan. Jag och min dator. Vi kommer att bli riktiga goda vänner så mycket som vi ska umgås. Det som ska produceras är min slutartikel på journalistutbildningen. Snart examen. Snart…

Marklund, ta av glasögonen!

När Filip Hammar och Fredrik Wikingsson listade sina 100 höjdare gjorde de en stor insats. De lyckades inte bara med konststycket att fånga den svenska mentaliteten, de lyckades även fånga dagens mest löjeväckande skribent; Liza Marklund.

På plats 39 i FilipochFredriks höjdarbok återfinns författaren Marklund. Platsen har hon förtjänat för att hon på ett bokomslag, till sin egen bok Prime time, bär ett par groteskt fula och skrattframkallande orangea glasögon.

Vilka glasögon Marklund hade på sig när hon skrev den här krönikan framgår tyvärr inte. Men att de gjorde att hennes verklighetsuppfattning blev skev kan lätt konstateras.

Med tanke på det brus som feministdebatten har befunnit sig i är det kanske inte så kontigt att Marklund försöker hitta ett nytt grepp. Att då inledningsvis hänvisa till rasbiologiska institutet och 30-talet är onekligen ett ”smart” knep. Vilken läsare känner inte obehagskänslor av de nyckelorden och vilken läsare vågar ställa sig upp och argumentera mot den blonda kvinnan som ser så bestämd ut?

Men efter trettiotalsparallellerna händer något. Marklunds tanke hoppar från rasbiologiska institutet till teorin om att: ”Gymnasieprogram som domineras av flickor får bara kosta hälften så mycket pengar som program som domineras av pojkar”. (Hallå?!)

Och sedan – vips - utan att läsaren hunnit förstå det bisarra i antagandet Marklund just slagit fast landar det i slutsatsen ”att vara feminist är att ha kunskap om allt detta”.

Håller man inte med Marklund är man: ”okunnig, ointresserad eller korkad”.

Jo, jag tackar ja.

För några veckor sedan hörde jag en feminist som beklagade sig över att debatten blivit så skruvad att feministerna höll på att marginalisera sig själva. Att sakfrågan dränktes av en uppblåst retorik.

För en gångs skull håller jag med en feminist. Och det är inte Liza Marklund.

Kårvalets ”valvaka”.

Kanske har du som missat det av en eller annan anledning.

Kanske låste du in dig för att tentaplugga, kanske satt du och försökte klura ut vad du egentligen gjorde på valborg, eller så gav du blanka tusan i det.

I vilket fall som. Det har varit kårval. I går var det valvaka.

Eller rättare sagt; i går var det tänkt att vara en slags valvaka. Portarna till V-Dalas pub slogs upp klockan 18. Först vid 21 presenterades de första ”exakta preliminära siffrorna” över röstdeltagandet (killen med overheaden var förmodligen alldeles för exalterad av stunden för att kunna hålla tungan rätt i munnen). Vid fem i tolv (!) presenterades någon slags mandatfördelning.

Vad gör man då under tiden? Väntar och spelar spel tycks vara svaret från s-studenterna. Sjunger och skrattar är det givna svaret från Fria Moderata Studentförbundet, FMS.

Men. Efter ett tag lyckades S-studenterna bli tillräckligt provocerade av FMS för att ändå sjunga ”We Shall Overcome” (eller var det möjligen Internationalen?). Att hålla varandra i händerna och stå på borden verkade i alla fall höra till.

Ja, just det! Resultatet? FMS vann. Stort dessutom.

Hela 90% valde att inte rösta i kårvalet. Kårens legitimitet är därmed vad den borde vara – väldigt liten.

Avskaffa tvångsanslutningen så kan vi börja leka på riktigt sedan.

Sist och först: Jens Eriksson (ankare på FMS valsedel) och Johan Ridenfeldt (etta på FMS valsedel) är stolta och nöjda över första prognosen som gav dem hela noll mandat i kårvalet.

Visst är Sverige fantastiskt?

Ja. Ovanstående rubrik är ironisk. I alla fall när det gäller det här tramseriet. Varför kan inte krogägarna få bestämma själva? Och om folk vill dansa annat än styrdans – so what?

Du kanske undrar var uppförandepoliserna får sin lön från? Som vanligt är det du och alla andra skattebetalare som får stå för notan. Oavsett du vill eller inte.

Tänk om Cornelis Wreesvijks vetat hur rätt han hade när han skrev ”Balladen om censuren”:

”För erotikens, faror bevara barnen små
Som inte har en aning om hur illa det kan gå
Nej låt dem hoppa hage och leka militär
Och skjuta på varandra med leksaksgevär
Låt barnen kriga lugnt och snällt så glömma de allt sexuellt
Som hotar dem från alla håll och nog är det väl tur
Att vi här i landet har ordning och censur”

Feltänkt av Expressen…och Janine.

”När ska Janine, 24, få ett jobb?”

Rubriken har setts för. Likaså har orden att ”få ett jobb” sagts många gånger. Alltför många gånger.

Visst finns det de som säger att de vill ”få” ett jobb, utan att riktigt tänka på dess innebörd, men dessvärre finns det sannolikt lika många som tror att det är just så det funkar. Att man ”får” ett jobb.

Ta er i kragen!

Det handlar inte om att ”få” ett jobb. Det handlar om att ”skaffa” sig ett jobb. Det handlar om att ”leta och söka” efter jobb. Eller i vissa fall kanske det till och med handlar om att ”starta” nya jobb.

Att börja jobba är en ytterst aktiv handling. Inte den passiva handling som Expressens rubrik ger sken av. Det är ytterst få jobb som liksom bara ramlar ner över den stackars arbetslösa personen, utan att denne ansträngt sig något.

Jag är övertygad om att det är många arbetslösa som sliter häcken av sig för att verkligen skaffa ett jobb. Som drömmer om att ha ett arbete att gå till i stället för ränna fram och tillbaka till arbetsförmedlingen. Att kunna tjäna sina egna pengar.

Just därför är det än mer frustrerande när Expressen väljer att låta det se ut som en passiv handling.

KS; en lugn tillställning.

Dagens Kommunstyrelsemöte blev en lugn tillställning.

Ordförande Lena Hartwig (s) svingade klubban mer smidigt än tidigare och Ola Leife (kd) hade – som vanligt – gjort ett gott förarbete.

Inga stora skandaler och inga större debatter, trots att det fanns flera viktiga punkter på listan.

Kanske var det fler än jag som längtade ut till solen?

(Bilden är tagen från stadshusets balkong.)

Pressfrihetens dag. Hurra?

I dag är det pressfrihetens dag. Den självklara följdfrågan blir naturligtvis; hur fri är egentligen svensk press? Ordet presstöd går knappast att undvika i sammanhanget.

Sammanträffande nog presenterade SvD en översikt om hur stödet kommer att omfördelas i framtiden. S-tidningar får 45,2 miljoner mer. M-tidningar får 23,4 miljoner mindre. Förvånande? Njae.

När övergår presstödet från det neutrala stödet för att stödja olika tankar som det är tänkt att vara, till att bli ett ekonomiskt premierande bidrag för de egna tankarna? Bör vi överhuvudtaget ha ett presstöd eller är det möjligen så att marknaden klara även detta?

Well… det blir någon att klura på under dagens Kommunstyrelsemöte.

Kd större än s och v är tillsammans!

Gårdagens socialistiska dag blir alltmer likt en parodi på gamla folkhemstider. I Uppsala är det tydligare än någonsin.

Två år i rad har kristdemokraterna arrangerat ett alternativt första-maj-tåg där familjepolitiken står i fokus. Två år i rad har deltagarna i det lila tåget varit fler än i det röda.

I år var deltagarna i det kristdemokratiska tåget fler än deltagarna i både socialdemokraternas och vänsterpartiets tåg. Tillsammans. Se där ja…

”Under skatter vi digna ner…”

Valborg…i år igen.

Efter frukost blev det en solig promenad förbi forsränningen i Fyrisån.

Traditionsenligt sillunch hos föreningen Heimdal. Längst upp till vänster dess ordförande Christopher Lagerqvist.

Kunde inte låta bli att ta med en eftermiddagsbild från Ekonomikumparken. Någon skulle kanske kalla det studentikost. Jag kallar det skräpigt.

Trots ett fullspäckat program och alldeles för många fulla fjortisar på stan, blev det en riktigt trevlig och rolig valborg i Uppsala..i år igen. Härligt! Nu är det bara ett år kvar till nästa gång...