Alla goda ting är tre?

Efter en del tidspusslande lyckades jag och Håkan Jacobsson, till slut, hitta en tid för en fika. Riktigt trevligt blev det dessutom. Mycket prat om journalistyrket, partipolitik och naturligtvis SSUs senaste skandal gjorde att tiden dessvärre gick alldeles för fort.

En sak som slog mig när vi skulle hitta en tid för vår träff – som passade oss båda – var hur enormt mycket saker som händer hela tiden. Jag har inte direkt några problem att fylla mina dagar eftersom jag glatt hoppar mellan politik, plugg och jobb. I det fallet är verkligen alla goda ting tre.

I kväll lyckades jag däremot bli trippelbokad, vilket inte är helt lyckat och speciellt när alla aktiviteterna är lockande. I valet mellan att lyssna på Maciej Zaremba på Liberala klubben, tala skolpolitik på kandidatskolan (cirka 100 kandidater för moderata uppdrag inom kommun och landsting) och att prata skolpolitik med ungdomar på Mötesplatsen, föll valet på det senare.

Med tanke på alla goda ord jag hört om Mötesplatsen (inte dejtingsajten, utan Uppsalas variant av medborgardialog med ungdomar) och det fantastiska engagemang som ungdomarna i Uppsala har, måste jag säga att jag blev något förvånad när jag kom dit.

Ungdomarna på plats var uteslutande från en och samma klass från Lundellska skolan. Dessutom ditkommenderade (!) av sina samhällslärare för att göra ett projektarbete. Som tur var blev det ändå hyggligt bra diskussioner, även om min tro på det ”brinnande ungdomsengagemanget” fick sig en liten törn.

KF; Kafferepen ska inte underskattas.

På gårdagens KF-möte valdes äntligen vänsterpartiets Ilona Szatmari Waldau till kommunalråd och uppvaktades av snälla partikamrater med ett fång ursnygga tulpaner (vad hände med de röda liljorna?).

Vänsterns KF-grupp är annars en rätt trist samling. Liksom flera andra i KF är de hyggligt dåliga på att föra ut sitt budskap och verkar ofta besvärade av att ta debatter i fullmäktige. De enda som sticker ut och får publiken att vakna är Pernilla Grahn. Dessutom har Pernilla humor, vilket inte många andra kommunister kan anklagas för.

I övrigt var det som vanligt på KF; de flesta besluten fattades i salens kaféavdelning. Eftersom ärendena är så välberedda innan de kommer upp på KF vet alla redan innan hur omröstningarna kommer att sluta. Ibland finns det anledning att ändå gå upp och ta några politiska poäng från talarstolen, men att detta skulle påverka utfallet är naivt att tro.

Därför ska inte kafferepen utanför underskattas. Om borden där skulle vara avlyssnade skulle förmodligen en hel del om kommunens framtid komma fram...

Kan tillägga att min interpellation om kvalité och kostnader i skolan ”anmäldes”, som det formellt heter, och kommer att besvaras av skolkommunalrådet Stavros (s) på nästa möte.

Ser med spänning fram mot att höra hur socialdemokraterna förklarar varför Uppsala kommun betalar väldigt höga belopp per plats inom gymnasieskolan, men ändå får bakläxa på resultaten av Skolverket. Kan det månne vara politiken som är problemet? Artikel på samma ämne dyker upp i UNT inom kort.

Skitsnack på kvällens KF.

Snart är det dags att kliva iväg till månadens KF-möte. På dagordningen för kvällen finns allt från ”djurinnehav i vårdboenden” till ”kommunens framtida latrinhantering”. I kväll kan alltså ingen neka till att det blir en hel del skitsnack från talarstolen…

Förmodligen kommer det dessutom att skvallras en hel del om SSU-Annas eskapader. Lite trist att SSUs tidigare ordförande, Ardalan, har hoppat av sitt KFuppdrag. Annars hade det varit rätt intressant att höra hans version.

Det senaste i denna bisarra fyllehistoria är att det var SSUs egna pressekreterare som ringde till kvällstidningarna på natten. Därav alla fina bilder på blondinen i polisbussen. Undra vad han tänkte när han ringde Expressen? "Hmm...hon ser full och tilltufsad ut. Det här blir bra pressklipp." Eller?

Ibland är det bara så skönt att vara nykterist!

I goda vänners sällskap.

Gårdagens middag (som inte var tänkt att bli någon födelsedagsfest, men som ändå gjorde bokhyllan lite mer välfylld och förärade mig med några biobiljetter) blev riktigt trevlig! Att dessutom grannen Odöö anslöt och delade med sig av sina ordvitsar gjorde inte stämningen sämre.

Studentförbundets ordförande, Jens Eriksson, lyckades sjunga tvåstämmig – samtidigt, vilket imponerade stort och Hax levererade kvällens citat:

”När jag var distriktsordförande i MUF Göteborg…”

Trots hög stämning och glada människor var det i alla fall ingen som behövde tillbringa natten i fyllecell…

Jag som journalist i dagens UNT.

I dag publicerades mina och Johannes artiklar om nationer och andra krogar i UNT.

Känns lite annorlunda att skriva redaktionellt material istället för att synas i det eller skriva på debattsidorna. Jag är i alla fall helnöjd med Ninas Leijonhufvuds bilder. De passar verkligen superbra! Dessutom var det kul att göra researchen.

Vem vet, kanske lämnar jag politiken någon gång i framtiden och ägnar mig åt journalistiken i stället? Ingenting är omöjligt - bara man vill och vågar!

Hon är ju moderrraat!

Morgonens möte med KS:s valberedning pågick i exakt åtta minuter.

Det mest spännande var att Illona Szatmari Waldau nu formellt har utsetts till nytt kommunalråd för vänsterpartiet (det klubbas iofs slutligt på KF-mötet på måndag). Som lite bonusuppdrag blev Szatmari Waldau även invald i Krigsledningsnämnden (japp, det finns en sådan), Kommunstyrelsen, Uppsala Stadshus AB och AB Uppsala Kommunfinans.

Sedan tidigare är hon även ordförande i Fritids- och naturvårdsnämnden och har ett antal andra uppdrag. Szatmari Waldau behöver i alla fall inte oroa sig över hur hon ska fylla dagarna.

Vänsterpartiets ledamot i valberedningen, Aynur Beydogan, upphör däremot aldrig att förvåna. För två månader sedan frågade Beydogan, under sittande valberedningsmöte, vad syftet var med att hon var där och vad valberedningen egentligen gjorde.

Visst, ibland kan det kännas snurrigt med uppdragen i politiken och det är sannolikt betydligt lättare att förklara vad Vatten- och avfallsnämnden gör, än vilka frågor som åligger en distriktsnämnd. Men det borde väl inte vara så svårt att klura ut vad en valberedning gör? I alla fall inte om man deltagit på mötena under ett halvårs tid…

I tisdags kväll ställde Beydogan en annan intressant fråga till mig (eftersom den moderata KFgruppen har möte samtidigt som vänsterpartiet i Stadshuset brukar vi springa på varandra ibland). Det händer rätt ofta att det blir många nya ansikten att lägga på minnet när man kommer in i politiken och lite svårt att minnas partitillhörighet. Ibland går det att lista ut, ibland inte. Beydogan löste klurigheten genom att lite förvånat titta på mig och fråga: ”Vad är du?”.

Hade det inte varit för att Pernilla Grahn (v), på sitt alltid så glada humör, hade gått förbi, parodiskt nog visslandes internationalen och högt sagt: ”hon är ju moderrrraat!” hade jag nog inte riktigt förstått frågan. Men; nästa gång är jag beredd! Då ska jag stolt svara att "jag är en hederlig arbetarunge från Smauland!"

Mer platt skatt.

Mer kommentarer om gårdagens Platt skatt seminarium, arrangerat av Skattebetalarnas Förening, finns på Federleys blogg.

Även Per Ericson skriver i dag på samma tema på Svenskans ledarsida. Men, med tanke på gårdagens SJ äventyr hade jag nästan trott att Per skulle skrivit en sur ledare om Uppsalapendeln i stället.

Eftersom det var ett stort fel (har du hört den förut?) på något spår, eller tåg, eller växel, eller signal, eller vad det nu var, blev samtliga passagerare på 08-tåget till Stockholm rekommenderade att fortsätta färden med pendeln från Märsta.

Det resulterade i att halva passagerarstyrkan hoppade över spåren för att komma upp på rätt perrong i Märsta. Två minuter senare blev beskedet att Uppsalapendeln skulle få fortsätta i alla fall varpå flera hundra människor, likt en skock kajor över Boländerna, hoppade över spåren igen.

För oss som något irriterat valde att sitta kvar i tåget från första början såg det hysteriskt roligt ut, men för Per och resten av morgonmotionärerna som sprang fram och tillbaka över spåren var det förmodligen inte lika kul.

Hursomhelst, dagens ledare i Svenskan var bra. Läs den!

Platt skatt med Skattebetalarna.

”Så här uttrycker man revolution på svenska: 'jag vill tillsätta en rejäl skatteutredning'”, sade Anna Ekström, SACOs ordförande på dagens Platt skatt-seminarium arrangerat av Skattebetalarnas Förening.

Ekström var en av de få deltagarna som uttryckte skepticism mot förslaget om platt skatt, eller i alla fall det som hon definierade som platt skatt, och ville i stället titta på andra lösningar för att ”reformera” skattesystemet. Men, de flesta funderingar på seminariet handlade om just det – vad innebär egentligen platt skatt?

Som inledningstalare försökte Göran Normann utreda just detta. Något tydligare blev det efter att Zdenko Krajcír från Slovakien och Madis Üürke från Estland på ett konkret sätt berättat hur deras system är utformade. Under Krajcírs anförande muttrande Thomas Gür högt i bänkraderna att: ”vi borde skicka Anders E Borg till Slovakien”, vilket ledde till en del instämmande skratt från publiken.

Idén om platt skatt är knappast en pappersprodukt. Som Gunnar Hökmark påpekade ett flertal tillfällen; ”nio av 27 EU-länder har redan infört platt skatt. Det fungerar. De som säger att det inte fungerar har fel.”

En av deltagarna i paneldiskussionen snurrade in sig i ett resonemang om att den mest omoraliska skatten borde bort först, vilket genast bemöttes av Robert Gidehag, VD för Skattebetalarnas Förening, som påpekade att det inte var upp till panelen att bedöma vad som var mest moraliskt fel – all beskattning är moraliskt fel.

Gunnar Örn, journalist på Dagens Industri, uttryckte sin tveksamhet inför tanken om platt skatt eftersom: ”det är svårare att sänka en stor bred skattesats än flera spretiga små”.

Efter en fullspäckad förmiddag kan konstateras att det är härligt att delta på övningar där frågetecknet inte till största del handlar om huruvida skatten ska höjas eller sänkas, utan i stället hur mycket skatten måste sänkas för att människor ska kunna leva på sin lön. Mer sådant!

Mer kommentarer om dagens seminarium finns på Fredrick Federleys blogg.

Svansen som vickar på hunden.

När man bestämmer sig för att göra saker i framtiden finns det ett problem; man hinner aldrig fram till den. Framtiden ligger alltid tidsmässigt före. Att därför bestämma med någon att ”ta en fika någon gång framöver” är tämligen ofarligt. I alla fall om man inte vill träffa personen.

I dag lyckades jag däremot hinna ifatt en sådan där ”framöver lunch”. Bör i sammanhanget tillägga att det var med en person som jag väldigt gärna ville träffa.

Vi är inte så många ”unga tjejer” (en kategori som jag ofta får höra att jag tillhör) i Kommunfullmäktige. Jag ser inte något egenvärde i att klumpa ihop oss på det sättet och jag känner ingen större samhörighet med de övriga ”unga tjejerna” bara för att vi just råkar vara unga och tjejer. Folkpartiet har dock lyckats hitta en riktigt begåvad tös, Helena Öman, som jag har pratat alldeles för lite med. Därav dagens lunch.

Helena har, efter att ha varit trainee på olika ledarredaktioner, nu fastnat på Liberala Nyhetsbyrån och skriver ledare och texter om dagarna. Ett riktigt drömjobb för skrivande tyckare. Det blev mycket prat om politik, skrivande och en del skvaller om gemensamma bekanta. Mer sådant!

Kvällen avslutades med gruppmöte inför Kommunfullmäktigemötet på måndag. Ärendelistan gicks igenom och jag testade av två interpellationer på gruppen. De mottogs väl och kommer att framläggas till KF inom kort.

Kvällens citat stod kommunalrådet Gunnar Hedberg för som målande beskrev miljöpartiets roll kontra socialdemokraterna. Apropå deras stora inflytande, trots deras marginella väljarstöd: ”De är likt svansen som vickar på hunden”. Tänkvärt.

Möt moderata kandidater i kväll.

I kväll har du möjlighet att träffa de moderata kandidaterna till kommun- och landstingsvalen i Uppsala.

Träffen äger rum i Drakensalen på Kungsängsgatan 12 (Vuxenskolans lokaler) klockan 19.00.

Ses i kväll!

Fingerfärdig kristdemokrat i KF.

Uppsalas Kommunfullmäktige är knappast den mest retoriskt upplyftande församling man kan besöka. Alltför ofta verkar ledamöterna vara mer intresserade av att gå upp i talarstolen, än att faktiskt ha något av vikt att säga.

En person som däremot alltid har tänkt igenom sitt anförande innan han äntrar podiet är kristdemokraten Daniel Holm. Ofta brukar han dessutom ha riktigt vettiga saker att säga.

I början av mandatperioden satt Holm även i Kommunfullmäktiges valberedning. Det är en nämnd som träffas en gång i månaden; på torsdagar klockan 08.00. Syftet är att formellt utse efterträdare till personer som lämnat sina förtroendeposter (i praktiken har detta redan gjorts på partiernas respektive gruppmöten innan valberedningen sammanträder).

Valberedningens möten brukar ta max tio minuter och kräver nära noll i insats från de medverkande; med andra ord - en transportsträcka. Vad gör man då under dessa tio sömndruckna minuter?

Själv brukar jag fundera igenom dagens program. Daniel hade en annan taktik; han snurrade sin penna på olika mer eller mindre avancerade sätt. Riktigt underhållande (i alla fall om klockan är 08.00). Hittade detta klipp som fick mig att inse att det förmodligen är fler personer som tillbringat väldigt mycket tid på KF:s valberedning…

Vilken härlig dag!

Vissa dagar känns det som att jag konstant lever en kvart efter mig själv. Jag känner mig inte riktigt förberedd, skriver upp fler saker på min att-göra-lista än vad jag hinner stryka och ger förmodligen ett ganska virrigt intryck.

I dag var det nästan tvärtom; en riktig lyx-lördag.

Jag vaknade inte vid fem av att tidningsbudet, med hela sin muskelstyrka, försökte pressa in mina tre morgontidningar genom dörren. I stället vaknade jag utvilad och dessutom fanns det riktigt goda nyheter att tillgå (ja, jag vet. RUAB brukar inte ha de mest tillförlitliga siffrorna, men ibland måste man få glädjas över dem ändå).

Eftermiddagens ”release-fika” med bloggfixar-Ida var supertrevligt. Vi pratade om det mesta och var slående överens om hur småföretagare drabbas av den svenska byråkratin och skatterna. Jag håller tummarna för att Ida hittar sitt drömjobb på något glassigt modemagasin!

I morgon blir det arkivröjningsdag med bostadsrättsföreningen. Långt från det hippaste uppdrag man kan tänka sig, men fika och trevligt brf-ordförande finns på plats. Dessutom en bra uppvärmning inför nästa veckas fullmatade program.

Nu börjar jag fin-blogga!

Tack vare Ida har bloggen fått en lite mer unik – och betydligt finare design. Själv är jag supernöjd! Jag hoppas att mina läsare uppskattar det också.

I morgon blir det release-fika med Ida. Förmodligen blir bloggande, journalistik och kanske även politik några av samtalsämnena…

(S)å lindrar politikerna sina dåliga samveten.

Brottsförebyggande råd eller inte? Det var den centrala frågan på dagens möte med Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Förslaget var att tillsätta en grupp som med 750 00 kronor från skattebetalarnas fickor skulle träffas en gång i månaden för att bevaka olika områden.

Visst, brottsförebyggande åtgärder är bra och jag betvivlar inte att avsikten säkert var det även i detta fall, men någonstans på vägen gick det snett.

I Uppsala har det två gånger tidigare funnits brottsförebyggande råd. Båda har lagt ner eftersom de inte fyllt sin funktion, eller för att citera dagens föredragande tjänsteman: ”det är en stor experimentverkstad”.

Av handlingen som vi skulle ta ställning till i dag går det att dra en tydlig slutsats; uppgifterna som skulle åligga rådet ska redan i dagsläget utföras av socialtjänst och polis. Att säga ja till förslaget innebar således att skattebetalarna skulle få betala två gånger för en och samma ”tjänst”.

Att tillsätta ytterligare ett brottsförebyggande råd skulle enbart vara ett sätt för att tillfredsställa några politikers dåliga samvete. Några dokumenterade goda effekter finns inte.

Vad beslutet blev? Efter votering röstade s, v och mp bifall och samtliga borgerliga företrädare reserverade sig till förmån för avslag. Grattis skattebetalarna…

Ungt vals Internettest.

Under förra valrörelsen genomfördes det så kallade Ungt val. Då skulle samtliga gymnasieelever rösta på Internet och det gick även att göra olika tester för att se i vilket parti man hörde hemma.

Jag fick då ett svar som löd ungefär: ”du kan rösta på folkpartiet eller moderaterna. De tycker ungefär likadant så det spelar ingen roll vad du väljer”. Hmm…

Nu är det dags igen. Med tanke på förra gångens resultat var jag något skeptisk när jag gick in på sidan och klickade mig igenom testen. Resultatet blev däremot hyfsat välvisande. Trodde dock att jag skulle komma närmare centerpartiet än folkpartiet.

Staplarna visade följande resultat:

Vänsterpartiet 0 %
Socialdemokraterna 9 %
Miljöpartiet 0 %
Kristdemokraterna 83 %
Centerpartiet 67 %
Folkpartiet 86 %
Moderaterna 100 %

Nej, jag har inte trixat till resultatet. Däremot har jag ingen koll på hur man kopierar en skärmbild och klistrar in på bloggen. Någon har bra tips?

Välförtjänt känga åt ”moderatkvinnorna”.

Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas; Elise Claeson är allt bra underbar ibland.

I dag ger hon de så kallade moderatkvinnorna en välförtjänt spark i rumpan på SvD:s ledarsida. Claeson skriver:

De farligaste politikerna är ofta kvinnor, som vill göra snälla saker med andras pengar, särskilt under valår. Som till exempel moderatkvinnorna, som vill ha fler skolkuratorer som tar itu med "unga flickor och pojkar som skär sig". Det är falsk snällhet, de välmenande små stegen mot välfärdstyranni. Äkta snälla politiker föreslår sänkta skatter för barnfamiljer och lovar att lämna oss ifred.

Tack Claeson – fortsätt så!

SFI-möte och resor.

Dagens första möte har SFI (Svenska för invandrare) på dagordningen. En del klagomål på hur Uppsala kommun bedriver denna undervisning har framkommit och nu gäller det att ta reda på vad som är problemet och vem som är ansvarig. Tror det blir en intressant träff som förhoppningsvis resulterar i en massa konkreta lösningar.

Direkt efter bär det i väg till Stockholm. Att pendla är verkligen inte min favoritsysselsättning och därför försöker jag ha så mycket som möjligt att göra under tågresan.

I dag har jag packat ner det första numret av den glassiga tidskriften NEO. Jag gillar verkligen layouten, men efter en snabb titt kan jag konstatera att det är samma gamla skribenter som deltar. Bara hoppas att de åtminstone skriver om något nytt.

Frukostmöte på Ofvandals.

Kom precis hem från ett frukostmöte med en av moderaternas nyanställda politiska sekreterare. Verkar väldigt lovande!

Men varför finns det så få bra frukostställen i Uppsala som har öppet tillräckligt tidigt? Jag brukar släpa upp min nämndgrupp vid halv åtta-tiden för att gå till Fågelsången. Det är trevligt, men man får akta sig så att man inte tar ett stammisbord, för sådana finns det många där.

Linnékaféerna är trevliga, men öppnar först vid nio. Hotellfrukostarna i Uppsala är nästan alltid bra, men oftast omotiverat dyra. Kvar finns Ofvandals som tack vare rökförbudet fått ett rejält lyft, men deras frukost är ganska trist. Någon som har något bra tips?

Nu ska jag i väg till radio Uppland. Ciao!

Folkpartiets kommunlista snart klar.

Folkpartiets kommunlista för Uppsala har redan nu börjat ta form.

Valberedningen har slutfört sitt arbete, förslaget till lista är klart och nu ska den bara formellt fastställas innan den går i tryck. Utan att avslöja alltför många detaljer kan jag säga att det ser lovande ut. Lite gammalt, lite nytt och en del visioner. Jag är övertygad om att det finns mycket goda utsikter för ett bra samarbete under nästa mandatperiod.

Vi moderater inleder provvalet för Uppsala kommun i morgon och listan fastställs först den 7 mars. Är du moderat medlem i Uppsala får du gärna kryssa mitt namn i provvalet för att på så sätt se till att jag kommer så högt upp som möjligt på valsedeln…

Fler utbildande journalister = journalistikens grundproblem?

Har just lyssnat på förmiddagens kurspass på konferensen ”Politikens medialisering”. Många kloka ord har sagt, men mest reaktioner i bänkarna skapade Britt-Marie Citron med följande häpnadsväckande slutsats.

Citron, känd som en av de grävande journalisternas förebilder, hävdade att ett av journalistikens huvudsakliga problem är att det utbildas alldeles för många journalister som kommer och stör och vill in på redaktionerna (!).

Att det utbildas många journalister är knappast ett stridbart faktum, men å andra sidan går det knappt en dag utan att dessa får höra just hur tuff arbetsmarknaden är. Bland mina kurskamrater går snacket snarare att ”det vore kul om man någon gång fick höra att det kanske finns åtminstone ett jobb vi kan få slåss om”.

Är det måhända konkurrensen som Citron är mot eller är det nya infallsvinklar på journlistiken?

Lennart Weibull gårdagens stjärna.

Första dagen på Uppsala universitets kommun- och landstingsdagar blev en riktig succé. Inte ens, de i vanliga fall, ganska tafatta försöken att involvera publiken sänkte nivån avsevärt.

De klaraste lysande stjärnorna under gårdagen var solklart Lennart Weibull, professor vid Göteborg universitet, och Niklas Ekdal från Dagens Nyheter. Pressombudsmannen Olle Stenholm gjorde även han en intressant insats som fångades upp av UNT på detta sätt.

Det mest avslöjande inlägget stod skolborgarrådet i Stockholm, Erik Nilsson (s), för. På temat medias granskande roll kläckte han ur sig att som politiker är: ”det viktiga att ge sken av att man gör något, inte att faktiskt göra något”. Jo ja tackar, det är väl ungefär det som oppositionen i Stockholm har hävdat hela mandatperioden?

På dagens program står Cecilia Uddén, Hans Corell, Sverker Gustavsson och flera därtill. Återkommer med mer reflexioner.

På programmet i dag; ”Politikens medialisering”.

För några månader sedan blev jag inbjuden till en utbildning på temat ”Politikens medialisering”. Som journaliststuderade politiker kunde jag inte annat än tacka ja. Programmet verkar väldigt lovande och i dag (och i morgon) är det äntligen dags!

Några av deltagarna är: Björn Elmbrant (SR), Cecilia Uddén (SR), Niklas Ekdal (DN), Sverker Gustavsson (UU), Lennart Weibull (GU) mfl.

Kanske kommer jag vara än mer stärkt i min tes om att politik och journalistik är en omöjlig kombination efter detta. Eller så blir jag bara än mer förvirrad. Vi får väl se, men spännande kommer det nog att bli.

Fd SSUboss återfunnen.

Har ni också undrat var förre SSU ordföranden Ardalan Shekarabi tog vägen efter medlemsskandalen?

Svaret är att Ardalan har återgått till studierna. Den statsvetenskapliga banan verkar ha övergetts och nu är det juridiken som gäller. Japp, ordet du söker är ironi…

Mitt liv med bruna kuvert.

Den här dagen har varit ungefär som många andra; jag springer fram och tillbaka i Uppsala med mina stora bruna kuvert från Uppsala kommun.

Det är också anledningen att jag alltid släpar omkring på en stor väska. Nog för att stora överdimensionerade väskor var trendigt ett tag, men min anledning är att det helt enkelt är väldigt praktiskt.

- Dagen inleddes med arbetsutskott i Utbildnings- och arbetsmarknadsnämnden. Några viktiga beslut fattades och en hel del snömos drog ut på tiden – som vanligt. Kom loss vid lunch och hann med att jobba lite och förbereda handlingar inför morgondagens Kommunstyrelsemöte.

- Under eftermiddagen blev det en fikaträff med Christian Mechler, ordförande för Uppsalas Elevråd, och genomgång av deras verksamhet. Christian är en gammal bekant sedan tidigare och det är kul att se hur väl han axlar rollen. Fortsätt så!

- Hann även med en rejäl fika med Kajsa Dahlström som leder MUF:s Uppsaladistrikt. Kajsa är min efterträdare på posten och jag måste erkänna att det är svårt att inte försöka klämma in en massa ”goda råd och tips” så fort vi ses.

- Kvällen avslutades med ett möte med en av de fyra (!) valberedningar jag hamnat i. Det blev tackochlov ett kort och konkret möte. Valberedningsarbete är oftast inte det mest tacksamma man kan göra då det innebär att man måste ta ställning mellan olika personers kunskap och potential. Personer som man dessutom ofta känner rätt väl. För min del har det, hittills, inte varit något problem eftersom jag anser att det alltid ska vara den mest kompetenta personen som får uppdraget. Då är det inte heller svårt att motivera sitt val.

Det blev en något uppstyltad dagsrapport, men den säger en hel del om min vardag; möten med fika, möten utan fika, bra möten, lite mindre produktiva möten osv osv. Och någonstans i det hela gäller det att stanna upp och fråga sig varför man gör det man gör.

Är svaret att man inte längre vet – då är det dags att göra något annat. För mig är svaret att jag hoppas kunna förverkliga idén om att låta människor få bestämma så mycket som möjligt över sina liv. Om det innebär att jag ska springa kors och tvärs genom Uppsala med alla dessa bruna kuvert, då får jag helt enkelt göra det.

Planering är a och o, men inte för FI.

Vid årsmötet i september beslöt Feministiskt initiativ att de skulle bilda parti och ställa upp i valet. I dag – drygt tre månader senare – går de ut med namnlistor för att samla ihop de 1 500 namn som behövs för att överhuvudtaget få ställa upp.

Inte för att jag tror att det kommer bli problem med att samla in namnen, men nog hade det väl varit bättre att fixa detta direkt? I övrigt har det varit anmärkningsvärt tyst från Schyman och Co. Har de redan tappat suget?

Journalist och politiker (o)möjlig kombination?

Gunnar Sträng, Per Albin Hansson och Winston Churchill. Alla tre gick de från att ha varit journalister till att bli framstående politiker. Maria Abrahamsson och många med henne har gått från den politiska världen till att bli politiska kommentatorer.

Själv försöker jag mig på en kombination av båda rollerna. Det går inte så lysande och det är jag på sätt och vis väldigt glad för.

Som journaliststuderande försöker jag ständigt hålla mig borta från de politiska frågorna. Det skulle helt enkelt vara alltför svårt att lägga de personliga värderingarna åt sidan. Dessutom skulle min trovärdighet förmodligen inte vara särskilt stor eftersom jag tydligt uttalat mina åsikter i andra sammanhang.

När jag därför tidigare under utbildningen skrev ett jobb för UNT restes många frågetecken om jag, i likhet med de övriga kursarna, skulle få underteckna min artikel eller om jag skulle ”göra något annat”. Jag förstår resonemanget. Det är problematiskt att både figurera i det redaktionella materialet och producera detsamma. Lösningen blev ändå att jag fick signera artikeln, men att det tydligt skulle stå att jag är just ”journaliststuderande”.

Som politiker har jag däremot stor nytta av journalistutbildningen. Jag vet i högre grad än tidigare vad som kan vara intressant för media, vad som ska förberedas inför intervjuer och hur arbetet är organiserat på redaktionerna. Egentligen sådan som alla politiker borde ha koll på, men dessvärre är det alltför många politiker som snarare ser journalister som fiender som bara vill sätta åt dem.

Journalistiken har en viktig roll att spela i politiken. Den granskar den och för ut vad den har att säga. Att därför vara på båda sidorna är en omöjlighet. Det går inte att, i likhet med Migrationsverket, granska sig själv med förtroende i behåll.

Migrationsverket granskar sig själva.

Migrationsverket gjorde rätt – de ska granskas hårdare ur ett etikmässigt perspektiv. Eller rättare sagt; de trodde att de gjorde rätt.

På fredagens presskonferens berättade GD Janna Valik att en särskild sökandeombudsman ska tillsättas för att se till så att de asylsökandes intressen tillvaratas på rätt sätt. En slags etikombudsman.

Problemet är att den nytillsatta sökandeombudsmannen Christer Munther som ska granska verket betalas av samma verk och har en lång arbetsbakgrund på platsen. I dagens P1 Morgon förklarade Munther krystat, nervöst och smått irriterat att han inte är så nära vän med chefen, men att de jobbat länge ihop, känner varandra väl och att han nog inte skulle ha problem med att kritisera även denne.

Jo, jag tackar jag. Det låter lovande. Ungefär lika trovärdigt som att tågen alltid går i tid…

Tillbaka i Uppsala!

Nu är jag tillbaka i Uppsala efter drygt två veckor i Småland (därav att jag inte bloggat lika flitigt).

Det har varit en lång och härlig jul med allt som hör därtill; träffa släkt och vänner, pulsa runt i snön, köra skoter, jaga gran, ta fram sparken, göra julgodis och bäst av allt – se den första kalven födas.

Nu väntar en fullspäckad vår och det känns härligt att vara utvilad. Det är ju trots allt bara 252 dagar kvar till valet!